Traditioner, det är skumma grejer det

Jaså, ni säger att det är julafton nästa helg?
Så pass. Jaha. Minsann.

När jag var en liten mini-Fräken så älskade jag alla jultraditioner. Man skulle kunna gå så långt som att säga att jag höll en militärisk övervakning hemmavid för att se till att alla såg Kalle Anka kl. 15, att inga nymodigheter infördes på julbordet och att ju fler släktingar som samlades desto bättre var det.

Och nu? Jag ser väldigt mycket fram emot julledigheten, det gör jag verkligen. Men julafton? Det är inte riktigt samma sak som när man var barn.
Kanske beror det på att traditionerna i detta fall gör att jag inte har något val utan måste fira julafton bland annat med den där släktingen som aldrig är nöjd?
Men jag försöker tänka att jag ger dem julafton, men alla andra lediga dagar fram till den 9 januari, de är bara mina. Och jisses vad jag ska pyssla då! Och ta sovmorgon! Det är mina traditioner det!

Men juliga kuddar säger jag inte nej till! Tyget (som inte är gulaktigt som det ut här, det är det här vintermörkret som gör att färgerna blir helkonstiga!) kommer från Stoff och stil, och banden från Indiska.