Skulle, Kunna, Borde, Önska

Åh, vad jag är sugen på att måla om min hall!
Herr Fräken tyckte dock att jag kanske kunde vänta med det tills jag är helt frisk igen. Och det är ju klart att det kan ju vara bra att orka hålla i en roller innan man drar igång med det.
Plus att det kan underlätta att faktiskt ha färg hemma, det måste man ju säga.

Men om jag skulle måla om utsidan på denna spillkum som fanns i gömmorna, vilken färg skulle då passa?
(insidan är alltså glaserad i en slags chokladbrun färg, och är svår att göra något åt, så färgen utanpå måste alltså passa med den innuti)

Förhinder

Piiip!
Du har kommit till Fröken Fräkens automatiska bloggsvarare. Tyvärr är jag sjuk just nu, och kan inte blogga, men lämna gärna en kommentar så återkommer jag så snart jag kan.
Piiiip!

Påsutmaningen del 3

Hm. Hade ni också en helt annan bild av hur en vit kudde med lite lagomt snirklig svart text skulle se ut?

Nä, alla mina projekt blir inte bra, och en del slutar som en ihopskrynklad hög. Då är det bara ta nya tag, och jag är redan uppslukad av ett äggprojekt. Ska bara skaka bort den här förvirrade känslan av att ha förlorat en timme under natten först!

I´m not gonna diss you on the internet, cause my mama taught me better than that

Jag försöker besöka alla som kommenterar hos mig och har en blogg, och lämna en kommentar hos dem. Det är inte alltid jag hinner, men jag försöker.

Det är inte heller alltid som vi lever samma sorts liv eller har samma smak, vilket ibland kan göra det svårt för mig att komma på vad jag ska skriva. När jag skriver en kommentar vill jag göra den personlig, ge beröm och glädja den som har bloggen. Min inställning är att aldrig lämna en negativ kommentar kring den blogg jag besöker. När jag skämtar eller är ironisk är det om mig själv.

Så tänker dock inte alla.

Ibland anklagas bloggar för att inte tillåta att man tycker olika, att man bara vill ha kommentarer som lovsjunger ens förträfflighet.

Så måste man alltid hålla med?

Nej, det måste man inte. Men vad vinner man på att tala om för någon att t ex kudden som bloggaren har sytt är ful?

Vad ska jag som bloggare göra med den synpunkten?

Tycker man att kudden är ful, finns det säkert annat mer positivt som man kan kommentera. Har man verkligen inget snällt att säga, bör man hålla tyst.

Man kan ha fel om fakta, men man kan faktiskt inte ha fel smak. Och, let´s face it, det här är en blogg om inredning, inte politik, jag försöker inte prångla ut samhällsomstörtande åsikter, så man behöver inte tala mig tillrätta.

Men när någon vill ha råd eller frågar om min åsikt?

Vi tycker alla olika, men vi kan tänka över hur vi formulerar oss så att ingen tar illa upp. Sedan kan man också fundera, om det är så att bara för att man kan säga allt, bör göra det? Är det jag säger uppmuntrande eller nedvärderande?

För det jag lärt mig av livet hittills är att ingen växer av elakhet.

Loppis i källaren

Nog är det väl ändå tur att jag har två proppfulla källarförråd där jag sparar allt möjligt i inredningsväg som kan vara bra att ha någon gång. Och att jag kaaaanske emellanåt inte kommer ihåg exakt allt jag ställer in där.
För då plötsligt kommer man på att den där stora glaskupan som pappa Fräken kom med för tio år sedan, skulle man ju kunna plocka upp ur sin ställning och vända upp och ned på. Och vips har man en sådan där dome som det visst snackas så mycket om.

Men jag ser nu när jag tittar på fotot att jag nog ska ställa glaskupan på en trätallrik för att få lite tyngd i det hela.

Förresten - vet ni något riktigt bra medel eller knep för att ta bort sådana där trista vattenavlagringsränder som kan bli?

Bättre begagnat jobb bortbytes

Finnes:
Heltidsjobb inom stort företag. Jag kommer först och går sist, slänger i mig lunchen på 10 minuter, stänger dörren när andra fikar för att få jobba ifred. Jag jobbar med 10-15 projekt samtidigt, och tydligen är min åsikt värdefull för alltför många som vill få svar precis nu. Jag ska vara skärpt, kreativ, komma med nya idéer och tänka ut strategier samtidigt som jag gör grovgörat.

Bytes mot:
Lyxhustruliv, där jag kan dutta med egna kreativa projekt, resa kors och tvärs och köpa precis vad jag vill när helst jag vill utan att bekymra mig om pengar, eftersom någon annan tar hand om den montära situationen.

Finns det några hugade spekulanter? Seså, var inte blyga nu! (Ja, det är inte alltid så här, men just nu är mitt jobb väldigt väldigt billigt...)

Uppdatering:
Det verkar som att jag får påpeka att detta inlägg, liksom många andra, skrivits med en stor portion ironi. Naturligtvis är mitt jobb oftast mer positvt än negativt, men jag tror inte att det finns något jobb där allt alltid är frid och fröjd. Och jag hoppas verkligen att jag jobbar på en arbetsplats där det är tillräckligt högt i tak för att man ska kunna ta upp sådant som inte känns bra, för att kunna förändra det till det bättre. Inte att jag borde hålla tyst. Eftersom jag är näst intill mer än anonym, så pekar jag inte heller ut min arbetsplats i den här bloggen.

Så vad har jag då gjort i helgen?
Slagit till på dyrt tyg från Svenskt Tenn?

Nänä, sytt om en kökshanduk från Åhlens till kudde.

Påsutmaningen del 2

Låt mig säga såhär:
Fy sjutton vad fuskigt!!!
När jag fick se hur långt våren nått i Stockholm, jämfört med hur ickelångt våren har nått här, så tycker jag allt att det känns orättvist.

Innan jag tog en tripp söderöver hann jag med att pyssla vidare med mina påsfynd.
Ett grövre canvastyg som letat sig med, fick bli en tygpåse - från en påse till en annan liksom. Sedan tog jag tygfärg och målade på ett A utifrån en mall som jag klippt till.
Nu är jag lite sugen på att utveckla detta vidare, och skulle i så fall behöva göra 27 påsar till. Men, vad ska jag med 28 påsar till å andra sidan?

Påsutmaningen del 1

Jag tänkte ge mig själv en utmaning - skapa så mycket som möjligt av lakanen i min fyndpåse för en femma. Förhoppningen är att kunna visa hur mycket man kan återanvända av saker som andra inte tyckte var värt något.

Jag började med att tvätta samtliga lakan i klorin. Nu är ju inte det medlet det mest miljövänliga, men jag har inte hittat något alternativ när det gäller att få gulaktiga lakan tillbaka till sin ursprungliga vithet. Därefter kunde jag göra en bedömning av vad jag kunde använda till vad.
Två underlakan, utan vare sig spets eller monogram, var inte i så bra skick, så de rev jag i remsor för att virka en matta. Faktiskt, vill man virka av tyg så är det bättre ju tunnare och mjukare lakanet är. Tyget i nya lakan är alldeles för hårt.

Mycket rivande senare resulterar i dessa nystan. Det blir alltid mycket mindre än vad man tror..

Och så här långt hann jag på mattan under gårdagens Melodifestival (efter ett inledande panikartat virknålsletande).

Till veckan ska jag ut och resa igen. Faktum är att det blir resor varenda vecka i en månad framåt. Och jag som bara vill vara hemma...

Fröken Fräken goes Mia Törnblom

Nu ska jag ta och lista alla positiva saker som hände den här veckan, för det har jag hört att man ska göra.
Få se nu...
...hm...
kanske..nej..
Men det där då med...neeej, inte det heller..
...hm...

Jo, jag fyndade en påse med monogramprydda spetslakan för fem kronor, det gjorde jag minsann!

Men i övrigt kan den här djäkla veckan ta och dra något gammalt över sig. Nu tar jag helg för att ta hand om mig själv!

Det var en gång en dag

Det var visst inte herr Fräken som drabbades av åldersnoja. Eller så smittade han mig. För plötsligt dyker en mängd knepiga tankar upp i huvudet.

Jag tror på fullaste allvar att 1991 var alldeles nyss. När någon berättar om något som hände för trettio år sedan tänker jag att det var på 60-talet (och vet ni, det är det inte!!!) Jag kan till och med få för mig att jag inte var född för trettio år sedan, innan verkligheten hinner ikapp mig.

Så ser jag en film från tidigt 90-tal och jämför med hur skådisarna i den ser ut nu. Och inser att jo, det var nog ett tag sedan det var 1991. Då börjar man ju genast fundera på hur mycket man själv har åldrats, och så är paniken i full gång. Att utseendet förändras kan jag dock leva med - för rynkor är väl tecken på hur mycket man har skrattat?  - och jag får acceptera att det inte blir någon supermodell av mig i det här livet. Nej, det är när man börjar tänka på hur åren bara flyger förbi, och vad man hann med att fylla dem med, som man blir livrädd...

När är det liksom tänkt att jag ska hinna göra andra saker än att jobba?
Bo i Toscana och rusta upp en gammal lantgård till exempel?
Och om de nästa 20 åren flyger förbi lika snabbt som de 20 år som just passerat?

Har ni några planer som ni tänker att ni ska få tid att göra "sedan"?

Och, ett mer närbeläget problem. Är det i detta tillstånd tillrådligt att se filmen "En dag"?

Bild från "En dag" hämtad från sf.se

Party, party!

I lördags slog väderguden oväntat till och bjöd på sol och plusgrader.

Visst tänker ni samma sak som jag? Att äntligen kan sprayningssäsongen börja!

Simisalabim, ett par glas är nu ljuslyktor tack vare lite matt svart färg.

Vaddå, tänkte ni på något annat..?

(Nåja, nu är allt tillbaka till det vanliga, minusgrader och snöskottning på balkongen.)

Grattis!

Och så inleder vi mars med att säga grattis till herr Fräken som fyller år! Jämnt dessutom.
Jag tror att han har lite åldersnoja, så ni kan väl skriva lite uppmuntrande hälsningar till honom?

Vi firade redan igår med en hoper paket. I detta inlägget skulle det även ha funnits med en bild på en chokladkaka med glasyr, men av den kakan finns det inte mycket kvar. Vet du vad det beror på herr Fräken?

Hur man skriver en blogg

Så då var det alltså dags. Jag tänkte försöka samla mina tankar och åsikter kring hur man skriver på nätet, och då främst en blogg.

Bestäm först vem din målgrupp är.
Vill du använda bloggen som din personliga dagbok, kan du skriva hur som helst. Vill du locka andra får du tänka lite annorlunda.
Var personlig men inte privat. Berätta inte alla detaljer - få kan konsten att få ett besök på ICA att verka intressant! Jag berättar inte allt som händer i mitt liv, utan det som jag tror intresserar den målgrupp som jag skriver för, nämligen andra pyssliga, kreativa och inredningsintresserade personer.

Bestäm en inriktning
Vad ska din blogg handla om? Allt och inget brukar bli väldigt spretigt.
Bestäm dig för ett ämne som även kan få med andra. Skriver du bara om dina barn, intresserar det enbart din familj och släkt (om du inte är kändis eller kan konsten att skriva otroligt underhållande). Hitta ett bredare vinkling istället - barnuppfostran kanske?

Ha något att säga
Innan du börjar skriva ett inlägg, tänk igenom vad det är du vill säga - ha ett syfte.
Jag brukar försöka att koncentrera mig på en eller två saker. Hur man gör en lampa av hundra plastmuggar. Eller vad man ska undvika vid ett besök på Ikea.
Och "Tittar in för att önska er en trevlig helg" är inte ett syfte i min värld...

Hitta din stil - språkmässigt!
Utveckla ditt språk genom att läsa mycket, gå skrivarkurser och öva, öva, öva. Studera hur andra skriver, och vilka tekniker de använder för att beskriva och berätta. Men härma inte! Det tar tid att bli bra på att skriva. Jag har 4½ års universitetsstudier bakom mig och försörjer mig på att skriva.
Låt det synas att det är du som skriver och använd dina egna ord. Om du ska berätta om en film eller bok, skriv inte av texten på baksidan, utan berätta om handlingen på ditt sätt och varför du tycker som du tycker.
Använda inte heller olika företags produkttexter rakt av - det är ju din blogg, då vill man inte läsa vad någon annan tycker.

Grammatik
Kanske låter hur trist som helst. Men särskrivningar och felstavningar kan göra det svårt att förstå vad ett inlägg handlar om och att det roliga som du skulle berätta om helt försvinner.
Slå upp alla ord du inte förstår eller inte kan stava till.
Översätt inte din blogg med Google translate.
Och läs igenom ditt inlägg innan du publicerar!
 
Grafisk utformning
Om man ska läsa en blogg så gäller det även att den grafiska utformningen gör det lätt att läsa.
Välj bort röriga bakgrunder, kursiva eller "roliga" typsnitt och färgkombinationer som gör det svårläst (ljusblå text på svart bakgrund till exempel).
Gör texten luftig, och dela in din text i stycken - men akta dig för att skriva för långt! (som jag gör nu)

Och till sist...
Det perfekta inlägget är det som aldrig blir skrivet.

Vackra avskalade rum - tyvärr kommer jag inte ihåg var jag hittat bilderna...

Till alla er söder om Gävle

Till alla er som beklagar er över ett par centimeter nysnö.
Till alla er som hittar vitsippor på väg upp i rabatten.
Till alla er som kan se gräsmattan.
Till alla er som sitter ute på fik och dricker kaffe.

Ni har det väldigt bra ni.
Jag har en slalombacke på gården jag. Och inte kan jag åka skidor heller.

Suuuck.