Ursäkternas ursäkter

Lite såhär känner jag att mitt nya mantra får lov att bli:

Det är liksom det enda sättet att försvara vad som hände tidigare i veckan när jag befann mig i huvudstaden.Hoppsan hej så kom den här lyktan med hem.
Jahaja, säger ni, en enda lykta, det är väl inte så mycket att ursäkta?!?

Nänä, om det bara var EN nej... Men det kan hända att det var sex ljusstakar till.

Innan ni blir upprörda kan jag tala om att det faktiskt var 70% rea på samtliga och det är faktiskt JÄTTEmörkt ute fortfarande och det kan ju bli strömavbrott och jag kan ju inte komma hem tomhänt och jag har ju faktiskt ett rykte som mästerfyndare att tänka på och det är bra mycket nyttigare än att köpa vin och det var så himla kul i Stockholm så jag måste ju fira.

Så det så.

Jag tror Michael Jackson sjöng något om det här. Men han verkar inte ha varit så bra på det.

En sak som jag verkligen har börjat jobba med är att sluta jämföra mig själv med andra.

Steg 1 var att inse att jag faktiskt gör det. Att bara helt enkelt konstatera att jag faktiskt får tankar som att:

•  Oj, vad X tränar mycket, det måste jag också göra, varför gör jag inte det?

• Y är alltid så glad och lycklig, varför kan inte jag skärpa mig och vara likadan?

Steg 2 är att man enbart istället ska konstatera att ja, X tränar mycket. Och så låta tanken stanna där.
För bara utifrån vad X verkar göra, är det vad jag ska göra och mår bra av? Och vad vet man egentligen om en annan människa (hey, man känner ju knappt sig själv!), är X lyckligare av all träning?

Steg 3 är att inse att inget blir bättre av att jag bannar mig själv! Utskällningar och skuldbeläggande är inget som motiverar!

Steg 4 är nå den enkla lilla insikten att den enda man ska jämföra sig med är sig själv.
I´m working on that particular bit...

Håll bara utkik efter dig själv!

Femton sätt att bli olycklig

1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig
2. Skyll din olycka på andra
3. Använd "om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner
4. Jämför det du har med andra
5. Var alltid allvarlig
6. Försök alltid göra alla till lags
7. Säg aldrig nej
8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda den genast
11. Om någon kritiserar dig, förstora det
12. Behåll alla känslor på insidan
13. Förändras aldrig
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden

Så, gå nu ut och gör precis tvärtom, och berätta för mig sedan hur ni bar er åt!

Höst smöst blähä

Nothing you could say
Can tear me away from summer
Nothing you could do
'Cause I'm stuck like glue to summer
I'm stickin' to summer
Like a stamp to a letter
Like the birds of a feather
We stick together
I'm tellin' you from the start
I can't be torn apart from summer
Nothing you can do
Could make me untrue to summer
Nothing you could buy
Could make me tell a lie to summer
I gave summer my word of honor
To be faithful and I'm gonna
You best be believing
I won't be deceiving summer
As a matter of opinion I think summer is the tops
My opinion is summer's the cream of the crop
As a matter of taste to be exact
Summer's my ideal as a matter of fact

Eller, sommaren ain´t over until the Fröken Fräken sings.

Det som en gång var

Tänk när man var sådär 18 år.

Man stannade ute hela natten med sina vänner, åt nachos på ett restaurangtak halv tre, och dansade till E-type. Och ändå skulle man upp till sitt sommarjobb nästa morgon.

Plötsligt bokade man en sista minuten till nånstans i Grekland, utan att egentligen veta vart man skulle. För det löser sig ju.

Man hjulade på gräsmattan, kastade sig efter en volleyboll, balanserade på ett räcke, hoppade ner i en sjö utan att tvivla på om man kunde.

Hela tiden en känsla av att vara här och nu, och hur man skulle kunna ha så roligt som möjligt. För man kunde ju göra allt!

Och aldrig var det någon som fick diskbråck, måste åka hem till sina barn, pratade om pensionsförsäkring eller sa "men, tänk om..".

Jag sörjer över att jag förlorat den där känslan av osårbarhet.
Och att man tänker, "men tänk om det där var den roligaste tiden i ens liv?"

När det är lite mer omständigt

Alltså, det är ju inte så att alla fynd är störtsnygga på en gång.

Ibland måste man ta bort gammal färg med varmluftspistol, sandpappra, måla vitt, tröttna, måla svart, inse att man måste spackla, sandpappra, spackla, sandpappra, och sedan kanske måla två varv till med svart färg.

Och så får man någon gång montera retrosköna mässingsknoppar.

Och under tiden kan man titta på en krumelurig skålgrej.

Just nu kan jag för övrigt inte sluta tänka på en möbel som jag såg på loppis igår och inte köpte. Nu hoppas jag bara att den finns kvar när jag har möjlighet att dra dit på lördag.. det var en sådan där sak som inte många ser potentialen i så jag håller tummarna!

Tiden, en lurig jäkel

Det är alltid måndag
men nästan aldrig fredag

Jag har inte ändrats ett dugg under alla år
men ibland känner jag inte igen mig själv

Fem månader vinter är en evighet
tre månader sommar är en blinkning

är man nu sådär som man sade att man aldrig skulle bli?

Mitt morgonjag hatar mitt kvällsjag varje dag
kvällsjaget tycker morgonen är så långt bort
och morgonjaget tycker kvällen var alldeles för nära

gammal kan du vara själv!

Man minns en blick för tjugo år sedan
och hur den fick hjärtat att sjunga
men vad var det man gick in till köket precis nu för att hämta?

Jag önskar att det snart ska bli varmare
snart få blommande träd
snart få solvarm hud
men samtidigt stoppa tiden så våren inte sprang förbi
precis som förra året
och året innan det

Aldrig att man skulle ta på sig en aprikos byxdress nu
för man har redan haft det då

Jag pratar om dig precis som om du fortfarande finns här
Ingen tid alls har gått
ingenting har ändrats

När man säger att "Åh, det var nog förra året"
lägg till tre år till
för minnet har aldrig varit en fena på matematik

Anytime you want to you can turn me onto
Anything you want to, anytime at all

Man ska bara minnas alla snälla saker folk har sagt
inget av det dumma
men tiden har inte än lärt mig hur

1990 var alldeles nyss, högst ett par tre år sedan
och den nye kollegan som påstår sig vara född 1990
hen ljuger så klart

Är en dröm om något som kanske kan bli
mer verklig än det som faktiskt är nu

Och det är aldrig rynkor i mitt ansikte
det är spår av alla skratt jag skrattat

Tur att man hela tiden känner
sådant man aldrig trodde man skulle känna igen
för hjärtat har inte lärt sig att vara stilla än

Säkert kan man bara veta att det är det här livet man har
och ändå tänker man att det där kan jag göra nästa gång

Fantastic Fräken och det här med lyx

Det slog mig när jag kom ut i köket idag, att här ser det visst lite ut som om mäklarfirman Fantastic Frank varit och stajlat. Fladdriga tunna gardiner, kala väggar och massor av något på ett oväntat ställe. Fattas bara lite artistiskt utströdd blomjord på golvet möjligen.

Och så var det bara jag som hängt upp gardiner på tork direkt på gardinstången för att slippa stryka, har nymålade väggar som jag inte nämns spika i sedan hylldebaclet, och har flyttat alla blommor från köksfönstret för att jag vädrat (sablarns inåtöppnade fönster)

Jag har bott här ganska länge nu. För ett par år sedan var jag ju ute efter en bostadsrätt, men priserna här i stan har skenat iväg och jag hittade inget som jag gillade så mycket att jag var villig att slänga upp 1,5 miljoner för det.

Bloggar man om inredning finns det någon slags förväntan om att man ska ta upp de senaste prylarna och trenderna och ständigt byta upp sig i bostadsväg, mot större, nyare och lyxigare.  Särskilt det där sistnämnda har blivit allt viktigare tycks det som. Allt ska vara LYXIGT (= du måste köpa en himla massa nya och dyra grejer).
"Så får du lyxigare badrum!"
"Mer glamour i köket!"
"436 köptips för att skapa lyxkänsla i sovrummet!"

För har man inte det lyxigt så är något fel. Jag undrar just om det där med lyxigare hem är inredningsvärldens motsvarighet till modevärldens ständiga jakt på den smala drömkroppen?

Men vet ni, jag är ute efter trivsel, inte lyx. Allt här är inte i toppskick, golven skulle behöva bytas, och jag har tänkt tapetsera om i vardagsrummet senare i vår. Men på hela taget är det småsaker, jag tycker om det här stället ändå.Visst hade det väl varit flådigt med värsta sekelskifteslägenheten, men är det värt kostnaden? Och är det säkert att jag skulle trivas mer där eller bli lyckligare? Är det hållbart i längden att alla ska bo större och lyxigare?

Från grumligt till glasklart

Jag är ju fortfarande i rensartagen (när jag inte ligger på soffan och är förkyld), jag sorterar och fixar till de där loppisfynden som jag har en tendens att komma hem med. Och jag är ju som lite svag för glasvaser av olika slag. Dock är det ju ibland lite svårt att se vilket skick de är i, går de att diska rena eller är det permanenta fläckar? Det vanligaste är ju vattenavlagringsränder som jag förut alltid haft svårt att få bort. Men inte nu längre! (nä, jag tar inte en skopa Vanish på och kör i tvättmaskinen)

Det här är kanske ett tips som jag är den enda som missat, men jag berättar om det ändå då det funkade så fantastiskt bra för att få glas rent (till skillnad från andra husmorstips, som hur man får bort bruna fläckar från gammalt porslin genom att koka det med vatten och maskindiskmedel och sedan ställa in det ugnen. Fungerar. Inte.) Nämligen ättika och så typ en halv deciliter riskorn som man skakar runt i vasen. Vips, vattenavlagringar och andra fläckar försvinner! Och ett bra loppisfynd blir till och med ett jättebra loppisfynd!

Rena, klara vaser! Whoop whoop!!

Att räkna vinter

En söndag då snön faller utanför, och vinden gör sitt bästa för att få snön att hamna överallt. Ja, då blir det en del hasande i för stora sockar, dammsugsfunderingar, clementinätande och stärkande tupplurar, för att sedan när det blir kväll kvickna till liv och vilja måla om vardagsrumstaket (Varför blev jag kvällspigg?). Och undra vart i hela fridens namn helgen tog vägen när jag står och väntar på flygtaxin vid 05.30 i morgon bitti...

Men tänk om jag bodde i södra Sverige, då skulle jag kunna stanna hemma från jobbet nästan hela vintern om man gav upp när det kom en decimeter snö! ;-D
Det vore inte så pjåkigt det... (Men är det inte så då att -5 i exempelvis Skåne är mycket kallare än -5 i Norrbotten? Tydligen finns det vetenskapliga belägg för att det inte är så. Och när jag tänker närmare på det, trots att det här med beräkningar och matte inte är min starka sida, så stämmer det ju. För vore det inte ungefär som att säga att en meter är mycket längre i Skåne än en meter i Norrbotten för övrigt?!? Mått är ju ingen ungefärlig vetenskap)

*gör mig beredd på den vanliga stormen av avvikande åsikter*

Ja, jag har i alla fall gjort en "fin-vink-tavla" till vintern. Och så går jag och tar fram den där dammsugaren då!

Sådant jag lurar mig själv med

• Ja! Så fort jag kommer hem ska jag sätta igång att städa och få riktig ordning! Så klart att jag ska göra det!
• Nä, det gör inget om jag ligger här i sängen och läser extralänge ikväll, inte är jag trött imorgon bitti för det.
• Jag ska inte köpa något tyg, bara gå och titta lite inne på tygaffären, för jag har ju faktiskt fullt tillräckligt med tyg hemma.
• Imorgon tar jag och läser de där breven från banken om fonder/pensonssparande/aktier/annat obegripligt.
• Nu har jag ätit tillräckligt mycket choklad.

Jag är en lättlurad typ.

Följaktligen köpte jag mig ett nytt tyg i alla fall, som är mycket snyggare i verkligheten, för kameran blev helt förvirrad av mönstret och visste inte var den skulle fokusera.

Att bara göra en sak är för amatörer

Nu är det ju såhär att jag har kanske möjligen liiiite svårt att bara göra en sak i taget.
Det yttrar sig bland annat på så sätt att jag ofta vandrar mellan projekt; exempelvis börjar jag sy på en gardin, börjar leta måttband, hittar då en tavla jag skulle hänga upp, går med den till sovrummet, får plötsligt lust att möblera om där och börjar rensa i garderoben. Typ.

Jag har också svårt att titta på tv, och bara göra det. Jag har ofta igång någon virkning, passar på att sy igen en ny kudde eller så min senaste grej, något papperspyssel. Och är ni som mig, eller bara tycker att det är lite tomt i fönstren nu när julbelysning flyttat ned i jullådorna igen, varför ine göra en mobil?!

Här vek jag ihop ett antal "loppor" av papper med olika mönster, trädde upp dem på tråd och hängde upp i fönstret. Först hade jag tänkt hänga dem mer utspritt men insåg att det blev bättre i ett enda kluster. (vill man ha osynliga trådar kan jag rekommendera fiskelina!)

 

 

Och finns det en längre arbetsvecka än den första veckan efter en ledighet?

Jag önskar jag kunde-listan

Om man skulle göra en tre-i-topp lista på saker som jag önskar att jag kunde så skulle den se ut såhär, nedifrån och upp:

3. Kunna stiga upp tidigt med en positiv attityd till livet och världen.
(Nu är det mer: låt mig få ligga kvar i sängen, snäääälla, jag kaaaaan inte stiga upp nu, det är bara möööörkt och jobbigt, jag viiiiiill inte...!!!)

2. Kunna lyssna när någon berättar något jag inte är intresserad av/förstår.
(Nu hör jag istället: När man ska göra en samhällsekonomisk beräkningsmodell utgår man från blaha, blähä, bläblä. Blaha blaha blaghaaa, bla bla.)

1. Kunna tänka utifrån vad som är det bästa som kan hända och ta ut glädjen i förskott.
(Nu  tänker jag istället utifrån vad som är det absolut osannolikaste värsta som kan hända: Jag hittar en fläck på benet. Det visar sig vara cancer, jag förlorar jobbet då jag ej får vara sjukskriven, jag måste sälja hus och hem för att betala sjukhusvården, och sedan blir jag kidnappad av terrorister och blir beroende av heroin, innan jag förblöder ensam och övergiven instängd i en tunnel.)

Jag känner liksom att livet skulle bli så mycket lättare då.
Vad önskar ni att ni kunde?

I och för sig. Det vore ju bra om jag kunde tycka om vintern också. Men det är nog att önska det omöjliga...

Gardinen som aldrig blev

Ja, ä-hum. Det var ju det där med gardinen som jag skulle sy diagonala sömmar i.
Jo, det gjorde jag också, under två dagar (jag gjorde naturligtvis lite andra saker också, så krångligt var det inte att jag satt fjättrad vid symaskinen).

Men njae. Det blev inget bra alls, hur jag än försökte, så såg det mest bara ut som ett lakan som någon sytt lite planlöst i. Jag försökte ha gardinen uppe ändå, för att se om det var något som man bara behövde vänja sig vid. Men när jag först ramlade från bänken jag stod på så att gardinstången föll ned och nära nog krossade fönstret när jag skulle rätta till upphängningen, och när sedan hela schabraket ramlade ned när jag skulle flytta ett skåp så såg jag det som  ett tecken - denna gardin var ingen bra idé.

Men bara för att min idé inte funkade så hänger jag inte läpp för det. Jag fick en kanske knasig idé, testade den, hade roligt medan jag provade ut hur jag skulle göra och gjorde något nytt. Det är värt något det med!

Nu ska det skrivas inköpslista för IKEA. DET har jag minsann gjort förr, och är alltid lika trevligt.

Har satt upp det här kortet på min spegel i hallen. 

Budskapet kan man behöva påminnas om dagar då det känns lite grått...

Rapport från Nordpolen, tydligen

Jahaja vädret, är det såhär vi ska ha det? Mer snöande?

Då ska jag be att få tala om att då tänker jag dra på loppisar och köpa upp ett gäng näverkorgar och planera för enrisplanteringar i dem,

ta fram julinspirationstidningarna och bläddra lystet,

kolla på favoritjulkalendern och tänka att jag är tio år igen,

och googla fram julnyheterna på nätet

Vaddå, är det lite tidigt för jul?
Då ska jag be att få tala om att det är alldeles jättemycket för tidigt med snö i oktober, så då är vi kvitt!

Att vara lite på tvärsan

Det är väldigt skönt att ha möjlighet att sitta hemma och jobba ibland.
Det har inte med andra att göra, det har med mig att göra.
Jag behöver få sitta i lugn och ro utan intryck jag inte kan värja mig från, samtal jag inte kan låta bli att höra eller det konstanta bruset från omvärlden.

Får jag det där lugnet, så fylls mina energidepåer på och jag orkar och vill en väldig massa mer. Här har det under kvällen storstädats och tejpats dekorationer på tygskåpet till exempel.  Från soffan såg jag plötsligt att nog skulle det allt passa bra med lite diagonala linjer på skåpdörrarna, och jag kastade mig upp och tejpade.

När jag får göra saker bara för mig och som jag tycker är roliga, får jag energi så att jag blir en bättre människa. Och som är bra mycket roligare på jobbet!

Dubbeldiagonaler!

Mer visdomar än så här blir det inte på måndag kväll. Men man får ju vara tacksam över att jag är vaken.

*stirrar på mina fingrar på tangentbordet*

Nä, jag har inget att skriva om.

Men jag har en kitschig ananas före:

 

och en minimalistisk ananas efter:

Som sagt, man ska se till formen och inte färgen när man fyndar på loppis. Och så har man gjort sig en egen variant på denna.

Och så ska man inte ha ananas eller annan frukt i tillagad mat.

Femtioelva sugrör senare

Det bästa med att pyssla är att jag gör det helt för min egen skull.

Jag kan sätta igång med precis vad jag vill, utan att vänta på tillstånd, att någon arbetsgrupp ska diskutera färdigt eller få klartecken från någon seg typ som inte kan bestämma sig.
Jag kan pyssla precis i vilken takt jag vill, plötsligt sätta igång med något helt annat om jag har lust utan att någon hojtar om tidplan eller "nämen det var väl inte sådär vi sa att vi skulle göra?".
Jag behöver inte anpassa mig till någon annans tycke och smak, och det är bara jag själv som ska bli nöjd.
Jag behöver inte ta hänsyn till någon budget jag inte har insyn i, att slutresultatet ska matcha kundens beställning eller att mitt pyssel ska gå att sälja.
Och jag struntar fullständigt i kommentarer av typen "jaha, men vad ska det där vara BRA för??".
JAG tycker att det är bra, så det så!

Så trots mitt förkylda tillstånd har jag knåpat ihop följande mobil, även om det säkert tog dubbelt så lång tid att göra som om jag hade varit frisk (hjärnan fungerar lite sisådär just nu).

Och eftersom jag fortfarande har kvar runt 150 sugrör får jag nog knopa ihop några till. Herr Fräken, har du lust att dammsuga upp lite överblivna sugrörsrester som flugit hit och dit....?

Och så var det marmorbricka!

Ja, hörrni. Den här bloggen börjar likna en berg-och dalbana! Ena dagen är jag jätteledsen, sedan lättad och glad, och så en tredje dag är jag lite sur för att nu återigen vara glad (fast fortfarande trött..). Ja, jag gissar att det är vad som kallas livet. Utan toppar och dalar skulle väl livet vara ganska slätstruket - och slätstruket har aldrig varit min grej!

Diverse resor och möten ställdes i alla fall in, så nu sitter jag här i min egen soffa istället för att sväva någonstans över Västergötland. Inte mig emot!

Så nu kommer här tips på billigaste marmorbrickan ever:
1. Fynda överbliven gigantisk kakelplatta för en femma.
2. Klistra på marmormönstrad plast. Uppskattad kostnad för detta, ca en tia.
3. Klart!

Visst är brickan från Hay fin, men jag känner ju att min blev ett par smulor billigare.

Lyktorna? (som naturligtvis inte används den här tiden på året!)
Guldsprayade glas så klart!

It´s pysseltime, it´s excellent!

Whoopie! Snart stundar fyra lediga dagar!
Jag kan inte säga exakt vad det är meningen att jag ska fira imorgon eller hur det kommer sig att jag är ledig på fredagen, men vissa frågor behöver man verkligen inget svar på.

Jag tänker mer, ÄNTLIGEN är det bra sprayväder! Detta är alltså plusgrader, sol utan risk för regn och lite vindpustar, för då torkar färgen snabbt. Jag har hört att det finns vissa människor som istället menar att detta är väder för att sitta på uteserveringar och äta glass, men herregud, vet ni hur lite pysseltid man egentligen har i ett liv? Inte kan jag ju slösa tid genom att sitta på uteserveringar då!

I nuläget börjar jag bli lite besatt förtjust i just metallfärger i sprayformat, och här har vanliga glaskoppar fått en tonad touch av guld. (sprayen kommer från Panduro)