Jamen, seeeeer ni inte eländet?

Ja, alltså mitt senaste pysselprojekt är jag ju synnerligen nöjd med. En glasskålgrej (eller en jättestor konjakskupa, som herr Fräken beskrev den) som i original var i klarglas, men som jag nu har sprayat vit. Och sedan tänkte jag att det fattades något, och införskaffade runda, röda klistermärken som jag försökte att fästa lite huller om buller (mycket svårare än vad man kan tro för man vill verkligen sätta dem i ordning).
Vips har man en omvänd flugsvamp.

Meen. Det har blivit så eländigt mörkt på kvällarna att man måste tända ljus på kvällen!!
Hujedamig.

Jo, den där svarta flaskan har jag också sprayat...

Hur svårt kan det vara?

Ända sedan jag fick flytta hem igen efter badrummets fuktskada har jag blivit nästan löjligt nyförälskad i mitt hem.

Meeen. Om jag fick önska mitt drömhem, så är det som följer:

• Funkishus framför sekelskifteshus. Och då menar jag riktig funkis, inte sådan funkis som man på 2000-talet beskriver nybyggda villor med sju meter i takhöjd med.
• Men kniper det går det bra med sekelskifteshus också. Jag är inte kinkig. Bara det är högt i tak.
• En  trea - fler rum behöver jag faktiskt inte. Den får däremot gärna vara på ganska många kvadrat.
• Inte öppen planlösning. Öppen planlösning = matos överallt.
• Fönster som man öppnar utåt och med hakar, och minst i vardagsrummet ska fönstren sitta i ett hörn av rummet, tre fönster på vardera sida om hörnet.
• Kakelugn eller öppen spis - jag är flexibel. Kanske helst en öppen spis när jag tänker närmare på det, så man kan se elden.
• Sten- eller marmorgolv i mörkgrått i hallen
• Riktigt trägolv eller fiskbensparkett i samtliga andra rum.
• Förråd är bra. Än bättre i plural.
• Inbyggda garderober. Inget fristående och inga skjutdörrar.
• Riktigt material, som trädörrar och inte några gabondörrar.
• Balkong
• Vita väggar. Det kan jag dock ordna med själv, så länge väggarna inte har strukturtapeter eller mönstrad väv sedan tidigare. Eller bårder!
• Egen tvättstuga!
• Tysta grannar som aldrig är hemma.
• Fast för säkerhets skull - välisolerad lägenhet!
• Tyst omgivning - inte i närheten av större väg, järnväg, sjukhus, brandstation, polisstation. Men ändå centralt. Cykelavstånd till alla loppisar och sådant viktigt.

Så jag säger bara - hur svårt kan det vara?



Tre fönster på rad. Vita väggar. Trädörr.

Okej, kanske lite stor öppen spis. Men tanken är god.



Trägolv. Trä i köksinredningen, inte spånplattor.

Ett kanininlägg

Pust. Det är mycket flängande just nu. Plötsligt behövs man tydligen överallt.

Men jag kan försäkra oroliga läsare om att ingen kanin har kommit till skada under helgens sprayövningar. (Ja, det är ganska mycket sprayande nu, men det gäller att passa på så länge man har vädret med sig). Istället var det en rosablank porslinskanin från det glada 80-talet som jag sprayade mattsvart. Och plötsligt känns den inte alls så kitschig eller flickrumsaktig.

Detta får också bli min ersättning istället för en kaninlampa i vitt. För hur fina de än är släckta så är de i verkligheten inte riktigt lika fina tända som jag föreställt mig. Utan liksom flammiga.

Jo, pricktavlan har jag också målat. När jag inte sprayar så målar jag tavlor i en aldrig sinande ström - superkul!

Djäkla svikare

Okej, detta kan jag möjligen acceptera.

 

Men det här?!?!
Gula löv?? Vavavavava?
Vad var det vi sa om detta björkarna? Vi kom ju överens om att ni skulle stå på min sida i år. Ni skulle hålla er gröna och jag skulle vara glad, det var ju dealen. I år var året det skulle vara sommar för evigt. Och så går ni bakom min rygg på detta svekfulla sätt?

Och björkarna, ni kommer inte undan med att påstå att när det blir höst så blir det hög och klar luft, mättade dofter och kvällar på balkongen.
För vi vet att det blir hällregn i tre månader, iskalla händer och bara mörkare och mörkare.

Djäkla svikare.

*mutter mutter*

Och inte hittade jag något på loppisen idag heller.

Det bästa med Stockholm är att åka därifrån

Hur många fina fynd jag än har gjort (dock inte så många denna gång) och roligheter som jag varit med om, är jag alltid glad över att jag inte bor i Stockholm.

Jag alltså. Det verkar vara fullt med människor som älskar att bo där med tanke på att det är folk överallt. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Sådana som passionerat talar om storstadens puls.


Själv är jag mer förtjust i att känna min egen puls. Jag har kanske mer av enslig, envis vildmarkseremit i mig än vad jag tror. Men faktum är att jag har så många tankar, idéer och kreativitet inom mig att det liksom är nog. Ständigt omgiven av människor, tusen intryck och massor av ljud blir jag helt slut. Så ser ni någon på Arlanda Express, på väg ut mot Arlanda oc ser helt apatisk ut, kan det vara jag.   Och så tror jag inte att man hittar en så här charmant emaljkastrull för fem kronor i Stockholm heller. Nu används den som förvaring för kryddor.  

I helg ska jag spraya en kanin, gå på loppis och fortsätta experimenterandet  med att stänkbleka med klorin.

Ifall ni letar efter världens finaste lilla lampa så kan ni sluta nu

För den har jag redan hittat! Den charmanta glasskärmen har en helt underbar mintfärg, än finare i verkligheten än vad bilden visar.
Klart värd en cykeltur i regnet.

Och nu har jag ju jobbat i drygt två veckor sedan semestern, så nu är det väl hög tid för en tripp till Hufvudstaden?! Tjing!

Stillsamhetens och linoljans lov

Ibland är det allra bästa som finns att komma hem till en helt tom, tyst och sval lägenhet. Att kunna lägga sig raklång i soffan, med balkongdörren på glänt, och somna en liten stund. Och när man inte längre känner sig som en urvriden disktrasa, äta en tallrik risotto med broccoli samtidigt som man fröjdas åt tystnaden och funderar på en film för kvällen. Man är helt för sig själv och njuter av det.

Tills några ungar springer runt på parkeringen och kastar smällare alltså. Då är man mer nöjd än vanligt med att inte ha några barn.


Jo, förresten. Linolja, that´s the grej! (under förutsättningen att man lyckas få köpa sådant från målaraffären, som bara vill tvinga på en illaluktande bets då de tycker att linolja är gammalmodigt krafs)
Jag ger er synnerligen nött teakbricka för en loppisfemma:

Loppisbricka med linolja:

Tadaaaaaa!

A change would do me good

Herregud, vad är det som händer?
Det är helg och jag har varit vaken sedan halv åtta! Likadant igår!

Som om det inte vore tillräckligt märkligt, så har jag sedan en tid känt att jag är trött på alltför mycket vitt och lantligt. Jag har ju aldrig tyckt att jag varit shabby chic av mig - jag gillar inte det överdekorerade (enligt min smak alltså) med volanger, madonnor, rosblommigt, änglar, kuddar med barntryck, vitmålade barnvagnar och  gamla skridskor, som är vad jag förknippar med just den inredningsstilen. Jag har varit mer för stilrent vitt med gamla saker (kanske en väldigt liten skillnad för oinitierade). Men nu tycker jag att det blivit alldeles för mycket av den lantliga inredningsstilen, det känns för kommersiellt. Alla affärer hakar på och försöker sälja fuskgamla saker, gardiner med fransk text och pastelliga zinkburkar. Och jag blir bara trött, och upprorisk.

Så, plötsligt söker jag efter mer färg (särskilt gult..!), grafiska mönster, 50- och 60-tal och teak. Naturligtvis är basen fortfarande vit, och jag har inte tänkt att byta ut alla mina möbler. Bara blanda upp det vita mer, och det funkar bra att blanda gamla möbler med modernare saker också. Så nu kommer det att smyga in lite andra saker här i bloggen - ja, stolen har ni ju redan sett.

Men lite chockad blev jag ändå när jag föll för detta tyg i olika nyanser av orange...!

Och en grå kudde piffade jag till med ett gult barnbälte.



Uppdatering!
Jo, jag har tröttnat på Ernst också (!!!)

Behålla semesterkänslan

Äntligen fredag, och med helg som stundar blir det bra mycket lättare att hålla fast vid semesterkänslan. Jag har hört att många istället riktar in sig på att återgå till vardagen och rutiner, planera upp hösten (som inte är här ännu, som sagt) och få ordning och reda nu, men så tänker inte jag alls! Så mycket som det bara går försöker jag att tänka semester - genom att äta lunch utomhus i solen eller måla en dörr fastän klockan är 22.30 eller spontancykla iväg på äventyr eller äta kladdkaka med grädde en tisdagseftermiddag.

I helgen ska jag ägna mig åt gräva ett nytt jordgubbsland till exempel. Låter inte det somrigt så säg?

Ibland har jag ingen direkt plan med vad jag ska ha vissa saker till sedan jag gjort om dem. Det handlar mer om att testa om mina ideer funkar.
Går det att spraya en blanklackad tråkig brödkorg?

Jepp, det går.
Och det går även att spraya en keramikvas och en plåtbricka. Alla är sprayade med matt färg men beroende på underlag så kan det vara lite si och så med den mattheten..

Nästan allt går faktiskt att spraya. Med undantag av Ikeas ramar Nyttja, om man inte vill ha en färg full av bubblor förstås...

Inte är det konstigt att man längtar ut

Jo tack, strålande sol och 23 grader varmt ute, såhär en torsdag när sommaren är som rikast.
Och jag som fattigast på semesterdagar.

Och hur är det hos er?

En fröken på kökssoffan

Min kökssoffa har ju haft många utstyrslar. Som här eller här eller här eller som den såg ut från början..

Men nu tror jag att jag kommer att vara nöjd för ett tag framöver. Tyget är Mairos Mademoiselle som jag knep för halva reapriset (trägen vinner!) Jag målade även om tre pinnar i svart i ryggpartiet, en idé jag fick sådär 23.30 en kväll och kände att jag absolut måste genomföra på direkten.

Och försök tänka bort det där elementet bakom. Tydligen tycker inte hyresvärden att ett element bör tas bort ur estetiskt hänseende. Jag säger då det.

Tack för stöd och pepp i föregående inlägg! Ibland behöver man få höra hur andra resonerar när man funderar på om man överreagerar eller tänker helt fel...

Om det gör mig lycklig

Först finns allt det som man måste ha för att överleva. Mat, vatten och sömn till exempel.

Sedan kommer allt det man behöver för att leva, det som är ens passion. Man kan knappast undgå att min passion och stora intresse är att få vara kreativ och skapande, att pyssla. Det är vad som får mig att må bra och gör mig lycklig. Från detta får jag energi till allt annat i mitt liv och som gör det möjligt för mig att ge något till andra. Jag är fullkomligt övertygad om att det som gör en lycklig ska man fortsätta att göra.

Så, när en släkting talar nedvärderande och förminskande om mitt skapande och tycker att jag borde prioritera viktigare saker, och med det prioritera att göra saker som denne släkting tycker är viktigt då blir jag än mer övertygad om att denne person inte är någon som jag behöver i mitt liv.

Fröken Fräken uppmanar till skärpning. Igen.

Nu känner jag att jag återigen måste gå in och styra upp situationen, då en mängd andra vansinniga rykten florerar.
Så.Det är sommar. INTE höst. Sommar!

Upprepa nu efter mig: Det ääääär sommar.
Bra, då har vi klargjort det.

Fröken Fröken jobbar med visualisering

Det finns en sak som jag har tänkt på hela denna första evighetslånga arbetsvecka. Nämligen den stora loppis som går av stapeln på lördag.

Jag har tänkt på de keramikvaser jag planerar att fynda, den pinnstol utan svarvade pinnar jag segervisst ska sträcka mot skyn, de oväntade fynd som jag ännu inte har en aning om och finurliga lampor.
Och jo, så har jag tänkt att jag ska hitta ett runt soffbord! Nu är det lite oklart hur jag ska få hem dettta på cykeln, om det skulle uppenbara sig, men sådana små petitesser får man inte hänga upp sig på.

Så, det är vad jag har tänkt på hela veckan.
Nu är bara frågan vad jag ska tänka på alla resterande arbetsveckor för att härda ut?*

Bildkälla: Något oklar. Hemnet?

*Jaja, det är bra att ha ett jobb, och det är inte dödstråkigt, man möts av olika utmaningar, jada jada, men hade jag den ekonomiska möjligheten skulle jag vara ledig året om. Utan tvekan.

Konsten att säga nej

Så här när man börjar jobba igen (suuuck..) blir det här med tid än viktigare för mig. Vad jag vill lägga tid på och inte. Jag är rädd om min tid, och ju äldre jag blir desto viktigare blir det vad jag lägger tiden på. Man skulle kunna säga att jag får allt mindre tålamod med tråkiga saker. Och när jag pratar med andra i min närhet så verkar de flesta instämma; man vill undvika energitjuvar – både när det gäller energitjuvar i form av personer och aktiviteter.

Men det är ju inte alltid så lätt i praktiken.

Det svåraste tycks vara om energitjuven är en släkting – hur säger man då nej?

Om man efter varje möte med denna person känner sig överkörd, totalt dränerad på all energi och är arg som en Tyrannosaurus Rex, är man då verkligen tvungen att fortsätta umgås bara för att man är släkt? Hur säger man nej utan att bli stämplad som the bad guy?

Och när jag lärt mig det, så vill jag lära mig att vrida tiden tillbaka till då när häggen blommade, tack.

Statusuppdatering

1. Jag är på jobbet
2. Jag är vid medvetande

Dagens mål uppnådda.

Dessutom har jag slagit huvudet i det sakramentska dokumentskåpets dörr.

Får jag åka hem nu?

Tur att loppisen ställer upp och levererar ett par nya Uppsala Ekeby-krukor

till samlingen! Tyget var inte heller pjåkigt - kuddar kanske?

Hör ni?

Ssscch... Hör ni det där ljudet?
Det är som ett avlägset, desperat och avgrundsdjupt ylande, som ljuder över nejderna..

......aaaaaooooouuuuuuuuuuuuuuuuu....
......aaaaaooooouuuuuuuuuuuuuuuuu....
......aaaaaooooouuuuuuuuuuuuuuuuu....

Javisst ja, det är ju Fröken Fräken som sörjer de sista futtiga timmarna i frihet innan hon ska in i trampkvarnen igen på måndag.

På denna sorgens färd håller denna lurviga gynnare (just inkommen från

gräsmatterullning) mig sällskap. Själv ska jag rulla mig i lite tyger,

för att se om det hjälper.

Feast your eyes on this!

Den loppisfyndade stolen från NK:s verkstäder är sandpapprad, inoljad och omklädd!

Zebramönstrat tyg - det trodde ni aldrig va?
Enfärgat eller randigt hade blivit för tillrättalagt och tråkigt. En stram stol behöver lite oumpf!
Inspirationen kommer från ett par Svenskt Tenn-stolar som jag sett i ett inredningsreportage för ett tag sedan, som just hade fuskzebraklädsel.

Ni kanske inte tycker att det här är min vanliga stil? Men, förändringarnas tid är här! (och det beror inte på att hösten är här, för det är den inte, sommaren är inte slut förän jag säger det. Så det så!)