måndag 4 augusti 2014

Det som en gång var

Tänk när man var sådär 18 år.

Man stannade ute hela natten med sina vänner, åt nachos på ett restaurangtak halv tre, och dansade till E-type. Och ändå skulle man upp till sitt sommarjobb nästa morgon.

Plötsligt bokade man en sista minuten till nånstans i Grekland, utan att egentligen veta vart man skulle. För det löser sig ju.

Man hjulade på gräsmattan, kastade sig efter en volleyboll, balanserade på ett räcke, hoppade ner i en sjö utan att tvivla på om man kunde.

Hela tiden en känsla av att vara här och nu, och hur man skulle kunna ha så roligt som möjligt. För man kunde ju göra allt!

Och aldrig var det någon som fick diskbråck, måste åka hem till sina barn, pratade om pensionsförsäkring eller sa "men, tänk om..".

Jag sörjer över att jag förlorat den där känslan av osårbarhet.
Och att man tänker, "men tänk om det där var den roligaste tiden i ens liv?"




10 kommentarer:

Grodmamman sa...

Glad jag blev när jag såg ett nytt inlägg från dig! Du har varit saknad. Är du bättre i ryggen?
Det var kul och rätt bekymmersfritt att vara yngre, men jag tycker allt att jag har väldigt roligt nu också även om man har mer "plikter" och ett annat ansvar. Vet inte om jag skulle vilja vara 20 år igen och på väg in i vuxenlivet...
Kramar

Anci sa...

Hej !!!!! :)
Välkommen tillbaka ! Åh, vad roligt att se ett nytt inlägg från dig :)

Det är både roligt och lärorikt att läsa dina inlägg, för att inte prata om hur inspirerande det är. Jag gillar skylten med Grow Up som är överkryssad. Så bra !!

Kramar
Anci

TezzTheMess sa...

Åh, Välkommen tillbaka! Hoppas du har kryat på dig bra! Du har varit saknad! Ja, nog vad det mest roligt och bekymmersfritt när man var 18 (såhär i efterhand i alla fall), i jämförelse med att vara vuxen. Men man får väl tro på vad någon smart person sagt "the best is yet to come!"
Kramar

Anonym sa...

Å, att någon mer har samma funderingar som jag. Varför blir man så orolig för allt? Varför är det så svårt att tänka, äh det ordnar sig? Cilla

HönaPöna sa...

fnissar igenkännande... och tänker att när gick vi från oplanerade greklandsresor till diskbråck?!

Halmhatt och mamelucker sa...

Gav en ung släkting en gammaldags femårsdagbok i studentpresent med texten the best is yet to come. Om jag går till mig själv så har de åren mellan 18 och 23 påverkat resten av mitt liv mycket. Men jag har rätt kul som 50+ också ;))

Kul att du är tillbaka!
Annika

Anonym sa...

Jag är 70 och oroar mig inte särskilt mycket. Jag trivs bättre nu än när jag var 18. Nu vet jag att allting ordnar sig på något sätt. Livet har bjudit både skratt o gråt o stor sorg. Man kan inte göra så mycket åt det.
Livet ÄR bara helt enkelt på gott o ont!
Flyt på!

ninni

Monkan sa...

Ja diskbråck är väl nåt modernt tjafs, sånt fanns väl inte ens förr ;) Så härligt med ett livstecken! Hoppas ryggen är kurerad nu och att livet kan återgå till det normala så sakteliga. Eller så kanske fröken t.om är som pånyttfödd, och bokar en sista minuten ospec till Grekland :)

Anonym sa...

Välkommen tillbaka! Hoppas att du har orkat tänka ut en massa kreativa pysselprojekt medan du kurerat dig. Ser fram emot dem!

Zarah sa...

Det här gick i linje med mina funderingar på sistone, och osedvanligt tjusigt formulerat var det, också. Fast nog är det rätt skönt att vara över arton också, ibland? :)