Och så var det bara jag som hängt upp gardiner på tork direkt på gardinstången för att slippa stryka, har nymålade väggar som jag inte nämns spika i sedan hylldebaclet, och har flyttat alla blommor från köksfönstret för att jag vädrat (sablarns inåtöppnade fönster)
Jag har bott här ganska länge nu. För ett par år sedan var jag ju ute efter en bostadsrätt, men priserna här i stan har skenat iväg och jag hittade inget som jag gillade så mycket att jag var villig att slänga upp 1,5 miljoner för det.
Bloggar man om inredning finns det någon slags förväntan om att man ska ta upp de senaste prylarna och trenderna och ständigt byta upp sig i bostadsväg, mot större, nyare och lyxigare. Särskilt det där sistnämnda har blivit allt viktigare tycks det som. Allt ska vara LYXIGT (= du måste köpa en himla massa nya och dyra grejer).
"Så får du lyxigare badrum!"
"Mer glamour i köket!"
"436 köptips för att skapa lyxkänsla i sovrummet!"
För har man inte det lyxigt så är något fel. Jag undrar just om det där med lyxigare hem är inredningsvärldens motsvarighet till modevärldens ständiga jakt på den smala drömkroppen?
Men vet ni, jag är ute efter trivsel, inte lyx. Allt här är inte i toppskick, golven skulle behöva bytas, och jag har tänkt tapetsera om i vardagsrummet senare i vår. Men på hela taget är det småsaker, jag tycker om det här stället ändå.Visst hade det väl varit flådigt med värsta sekelskifteslägenheten, men är det värt kostnaden? Och är det säkert att jag skulle trivas mer där eller bli lyckligare? Är det hållbart i längden att alla ska bo större och lyxigare?
12 kommentarer:
Även om man ofta önskar att det var lite större, lite tjusigare, så är jag nog rätt glad för att den vanligaste kommentaren hemma (bortsett från medlidande ojdå... när vi är mitt i renoverandet) är "vad hemtrevligt ni har det!".
Härligt med lite motvikt till det flådiga. Jag är inne på samma linje, även om jag bor i en bostadsrätt, dock ej av lyxvarianten.
Jag försöker skapa trivsel allt vad jag kan och försöker tänka ekonomiskt smart.
Må så gott. // Lissen
Men är lyx alltid=dyrt? Är det inte känslan som är lyxen?
Jag förstår inte heller varför sovrum och badrum ska se ut som ett lyxigt hotellrum. Köket som ett restaurangkök = väldigt tråkigt opersonligt med en känsla av arbetsplats. Vardagsrummet och uteplatsen som en lounge.
/Catarina
Min Bur är en hyresbur och jag önskar ibland också ett annat boende. Mest p g a pyssla klart här, men sen hittar man alltid något att fixa till och de finaste hemmen är alltid de som är personliga. Så det så! Fin i köket har du gjort, helt klart :)
God smak och kreativitet som du besitter massor av kan inte köpas för pengar!
Jag lever i den ständiga övertygelsen att alla kopierar Fröken Fräken. De senaste trenderna kunde man läsa om här först.
Spraymålning, koppar, rutmönster med plast osv.
Varför köpa dyrt när man kan pyssla själv?
Ha en bra dag!!
Jag hängde just upp nya gardiner igår av samma skäl.. det verkar också som att de får hänga kvar eftersom de blev ganska fina där :)
Jag känner att jag vill byta upp mig faktiskt, men inte direkt för att få det lyxigare (jo sekelskifte hade absolut varit trevligt) utan snarare för att få större, och för att kunna ha tillräckligt stort för att slippa flytta på flera flera år eftersom det är det enda jag gjort de senaste åren.. En stor lägenhet där jag kan bo in mig ordentligt och skapa min egen myskänsla utan att alltid känna att jag är 'på väg' till nästa boende..
kram /iris
Jag gillar DIN blogg för att du är sann mot dig och din smak. Du pysslar, återvinner och fixar på ditt sätt. Fortsätt att vara du! Jag tänker fortsätta vara jag! Var och en är vi bäst på vårt eget sätt!
Jag håller med! Jag bor på 40 kvadratmeter där golven är slitna och väggarna är kanske inte precis som jag vill ha dem, men jag älskar min lägenhet. Här kan jag vara mig själv, koppla av och ha lite stökigt-om jag vill! Man behöver inte alltid ha större, bättre och dyrare av allt för att vara lycklig.
Att trivas där man bor, att gilla det man ser varje dag och inte ständigt längta efter lyxigare, större och bättre är också en form av lyx. Den bästa sättens lyx. :)
Håller med! Jag tänker ibland på hur galet mycket pengar vissa människor verkar spendera på bostad och inredning. En del verkar också vara helt övertygade om att det är det enda sättet att få ett fint hem. Men smak och stil är inget som kan köpas. "Lyxiga" hem är oftast rätt opersonliga och de lämnar en lite dålig eftersmak i munnen med tanke på det miljöovänliga i lyxkonsumtionen.
Tacka vet jag ditt härliga, kreativa och personliga hem! Det är ju en större (och roligare) utmaning att göra något fint av en halvtråkig hyresrätt med en Svenssonbudget än att fixa en sekelskiftesvåning med en Kampradbudget.
Skicka en kommentar