Måndag eftermiddag:
"Nä, det är ingen fara, jag kan börja med dunderkuren med kortisontabletter redan i kväll, det är inga problem, jag blir aaaaldrig pigg av kortison ändå!"
Natten mot tisdag, uppskattningsvis 02.30:
"Ska jag måla en tavla, eller vardagsrummet? Kanske snickra en lekstuga? Skriva en bok om Kalklitirfebern som går genom bloggvärlden och varför jag inte fattar grejen - hade vi inte just lyckats bli av med alla flammiga tapeter? Lära mig ryska? Stryka alla kläder jag har? Boka tvättstugan?" samtidigt som benen trummar som om de sprang ett marathonlopp i sängen.
Det har varit en tuff natt.
Jag beslöt därför att det var dags att så lite gula ärtor i jakten på den riktiga våren. Det har gått 47 min sedan plantering men än ser jag inga gröna skott. Nåväl...
För övrigt; när kommer det kortisontabletter som smakar, åh, säg chokladglass istället för menthol-surt-obeskrivligt-äckligt?
6 kommentarer:
Nu verkar du vara på bättringsvägen. Tänk vilken snygg konstruktion Eifeltornet är. Skulle också vilja ha ett torn gärna ett halvmeter högt.
Hoppas att det hjälper nu då! Låter inte kul att bli så speedad när man borde sova... Säger jag som är supertrött efter helgen i storstan.
Kram
Att bli speedad fastän sjuk samtidigt torde vara en knepig kombination... Krya på dig! 47 minuter :-) haha!
Vilken natt! Och det var värst vilka långsamtgroende ärtor det var då! Efter 47 minuter borde de väl ha gjort något väsen av sig. Jag har samma problem med mina paprikor och tomater. De har ju ändå stått i två dagar! ;) skyndsamt tillfrisknande på dig nu! Kram
Du får väl strö lite kortisontabletter över ärtskotten, så att de växer lite snabbare? ;)
Jag har sagt det förr, men dina blogginlägg är helt underbara !! Sluta aldrig att skriva !
Kram
Anci
Och hoppas att du mår bättre nu ! :)
Skicka en kommentar