Jag har sovit så bra i natt, känner mig utvilad och redo att möta världen. Förhoppningsvis har jag sovit bort orkeslösheten också. Jag mår verkligen inte bra om jag får för lite sömn, allt känns då nattsvart. Jag brukar då inte heller ha insikten att fatta att jag mår så därför att jag sovit för lite, och finna mig i att det är så. Men nu känns det som att man är sig själv igen, efter nästan tre dagars seghet.
En annan sak som fick mig på bättre humör var att jag lånade en systemkamera igår, så jag har så smått börjat mixtra med den. Det följde dock inte med någon instruktionsbok, så det blir vilt experimenterande. Är man som jag van vid att kuna se på en skärm det som ska fotas, känns det dock lite jobbigt att se genom ett sökaröga. Och särskilt om man också har glasögon.
En annan insikt som drabbat mig; nu är jag less på pastellerna i mitt vardagsrum. Fram för bara vitt, beige, sand och lite svart igen! Ville vara säker på att vara riktigt trött igår kväll så jag tog mig en riktigt lång cykeltur och kollade bland annat in fina hus, vilket brukar vara inspirerande. Brukar försöka fota av sådant jag gillar och "spara för en regnig dag".
Ett café som jag gillade i Stockholm (synd att fönstret speglade för mycket, men det var främst fönsterbänken i vitt kakel med mörk fog och zinkkrukor på som jag gillade)
Ser ni grenen på detta fönster på ett hus på Kungsholmen?
Inte heller lätt att fota. Men själva idéen bevarades.
Så jag gjorde en egen gren i självhäftande plast, dock i vitt.
Så man kan få idéer lite varstans ifrån. Men det får inte om man inte får sova...
