Närapå sommar

Alltså!
Är det inte meningen att man ska börja bli frisk nu? Istället för att bli mer förkyld?
Det är ju farligt på flera sätt att ligga hemma på soffan. Helt plötsligt blir man sugen på färgstarka vårpasteller och uppiggande mönster. Och vi vet ju alla hur sådant brukar sluta.

Men å andra sidan. Även om man inte alltid får ett så långvarigt slutresultat, så kan man ju glädja sig åt hur roligt man hade medan man skapade. Nåja, det vill väl till att jag är lite piggare innan jag drar igång!

Det känns som att den utlovade fortsättningen på hur det ser ut ovanpå mitt linneskåp är något av ett antiklimax. Det är ju inte som om jag gjort en asfaltsskulptur eller hittat den hemliga vägen till Narnia bakom tapeten.

Men det är väldigt somrigt med liljekonvaljstapeter, monterade i breda gamla ramar och en murgröna i en flätad väska från Granit (inköpt många år innan Tine K:s stråväskor blev så oerhört populära. Den var rätt mycket billigare också)

Tapeten, som kommer från Sandbergs tapeter, är helt underbart sommarljuvlig. Men jag tror inte att jag skulle kunna tapetsera hela väggar med den...

Gammal skåpmat liksom

Det händer ju en och två gånger att jag hittar på något som jag inte hinner visa upp på bloggen innan jag har gjort om igen.. Väggspackel är en bra sak om man inte vill ha hål i väggen överallt!

Denna ramvägg hann säkert sitta uppe i tre veckor, men så fick jag en tapetleverans som gjorde att jag helt enkelt var tvungen att ändra om. Vad ska en stackars Fröken Fräken göra liksom?!!

 Imorgon får ni se vad som ersatt denna ramvägg - stay tuned!



 

Jag älskar gamla ramar. Det går inte att ha för många!
Sprickor är bara en del av charmen. Ramarna är ommålade
med hobbyfärg från Panduro.

Nu är hon sådär trött igen

Idag känner jag mig trött.
På sjukdomsbaciller.
På folk som kläcker ur sig sådana osannolikt otrevliga och respektlösa saker att ni inte skulle tro på det om jag berättade det.
På en norsk (?) bloggare som tar mina foton och idéer och presenterar dem som sina egna.
På att det fortfarande är minst en halvmeter med snö här.

Jo, jag har provat att läsa Kay Pollaks "Att välja glädje". Men jag blev trött på det med.

Snart är det dags att städa undan alla ljusstakar!
Under vår och sommar tänds inga ljus här,
för det är tack och lov för ljust för det!

Hittade det stora stormglaset på loppis för en femma.
Och här syns en del av det gamla skåp som nyligen flyttat hem till mig.
Det är många barndomsminnen som är förknippat med det, så jag är så glad
över att det äntligen är här.

Ynkligt

I väntan på att min näsa, bihålor, huvud och hals ska återvända från förkylningsträsket kan ni spana in mitt krukprojekt.

På Garbo Interiör finns så vackra betonggrå lerkrukor som jag suktat efter. Dock ligger de lite utanför mina kostnadsramar.

Bild från Garbo Interiör

Så hittade jag på loppis en kruka i liknande stil, med en uddkant, och tänkte att man kan väl måla sig en egen variant!

Visst var det annars en väääldigt fin orangeröd färg på den...?

Lite gråa färger och en massa stöpplande senare, så ser krukan ut såhär istället.

Vilken soppa!

Egentligen borde jag verkligen, verkligen inte åka iväg på loppis nu. Mer prylar är inte vad detta hem just nu behöver. Istället behöver jag göra mig av med de påsar med utrensade saker som står i hallen och slutföra en massa projekt så att någon sorts ordning åter kan uppnås.

Men, behöver och behöver. Det är ju så roligt att åka på loppis!
Och det var sannerligen tur att jag gjorde det, för jag hittade en ny kärlek, en vacker vit sopterrin! Gammal, men äntligen en utan missfärgningar. 50 kr var den helt klart värd!

Nu åter till syprojekten. Jag har ett beställningsjobb som involverar ett tyg som måste ha designats av någon med mycket dåligt humör.

Tvära kast

Jajamen, nu känner jag mig som ung på nytt! Igår drabbades jag av ett ryck, greppade penseln och började måla kökssoffan vit. Och det känns helt rätt! Eftersom soffan har varit trären i åtminstone tjugo år så tyckte jag att det faktiskt var dags för ny färg, Jag kan dessutom meddela att när man lyfter på locket så kan man se att soffan har varit brun samt skrikorange tidigare...

Och är jag så ungdomlig av mig så kan jag gott köpa en vårväska på barnavdelningen i Systrarna Voltaires butik i PUB-huset i Stockholm. Så det så.

Ättestupan är nära

Jag tror att jag börjar bli gammal.

Jag ser flera tecken: min närsynthet börjar gå tillbaka (hej progressiva glas!...), det känns som en bra idé att gå och lägga sig kl 20.30 och jag vet inte hur många gånger idag som jag har sagt att det var bättre förr.

Men det allvarligaste av allt, nu har den här kökssoffan stått på plats sedan igår kväll, och jag har ännu inte börjat måla den eller klä om locket!! Hur långsam i vändningarna ska man bli??

Om jag nu ska måla om den (locket ska helt klart byta tyg!) Soffan är avlutad och träet är ganska torrt, så jag är rädd att träets sprickor ska synas väl mycket i vitt. Men samtidigt känns soffan större än vad den egentligen är när den är trären... vad tycker ni?

Nu ska jag äta en chokladboll. För det har jag minsann hört att gamlingar får göra.

The schabrak has left the building

Tack vare gemensamma ansträngningar - underskatta aldrig vikten av att ha en person som står bredvid och talar om hur man borde bära skåpet... applåderar! - har nu arkivskåpet lämnat det fräkenska hemmet. Jippie!

Jag firar med att hitta en Matteusskål för en tia på loppis.
I med en pärlhyacint och dekorera med kokos.

Och så har jag ju överlevt en måndag till. Bara en sådan sak!

Vad är det för service på det här stället egentligen?!

Pappa Fräkens leverans av kökssoffa och skåp blev uppskjutet från i onsdags till igår. Detta ställdes in eftersom han skulle kolla på tapeter i helgen (kolla på tapeter oavbrutet i två dagar?!?) och nu kanske de kommer på tisdag. Om han inte ska titta på golvsocklar då alltså. Eller spackelspadar.

Den bil som skulle hämta arkivskåpet befinner sig någonstans i Västerbotten. Beräknad hemkomsttid okänd.

Herr Fräken som skulle göra slutmontering av tallrikshylla åkte istället på musikfestival. Och nu finns inte rätt sorts upphängningsbeslag tillgängliga.

Det är tydligen enbart Fröken Fräken som har någon form av pliktkänsla och har tömt samtliga skåp, skruvat ned hyllor och flyttat undan möbler i god tid och sitter här med högar och lådor upp till hakan.

För att citera en tonåring i min närhet: Amenh ååååååh....!

Denna kökshylla, som så ofta fått agera fotostudio, är numera nedmonterad.
Någon gång (...) ska det upp en tallrikshylla här istället.
I ramen har jag satt blommigt omslagspapper från Lagerhaus.

Fröken Fräken går på treans växel

Det verkar som vårvintern har anlänt på allvar här.
Vårvinter, säger ni, vad är det?!

Jo, det är när det fortfarande finns massor av snö kvar, men solen skiner (till skillnad från den vanliga vintern). Folk får skoter, pimpling och sitta ute på isen i blick och grips av något nästan religiöst friluftsvurmeri.

Men var lugna, några sådana galenskaper har jag inte drabbats av! Jag tog mig en sväng till Rusta istället och kom hem med en genomtrevlig trasmatta i bästa sommarstil. Det där med att hänga utomhus är något jag reseverar för den tiden då dygnsmedeltemperaturen aldrig understiger +15 grader.

Nu ska jag sy nya köksgardiner, tömma två skåp, flytta skåpen till sovrummet, tömma arkivskåpet, tjata på herr Fräken att komma och hämta det, slänga ut alla kuddar på vädring, skotta balkongen, flytta på sängen, byta gardiner i sovrummet och kånka ned orimliga mängder grejer till källaren.

Ja, det är ju tur att man inte är sysslolös.

Fröken Fräken fredagsfunderar

När är det bra att vara tyst?

Om någon drabbats av outsäglig sorg, stöttar man då genom att vara tyst, eller genom att säga ”Du, det är faktiskt skit det som har hänt, och jag kan inte trösta genom att säga att jag vet hur det känns, men behöver du hjälp så finns jag här”

Om man är missnöjd på sitt arbete eller i ett förhållande till exempel, blir det bättre om man är tyst eller om man står upp för sig själv och säger hur det känns?

Om det här med kärnkraft skrämmer livet ur en, är det bättre att vara tyst eller att väcka debatt?

Om man vill visa någon respekt, hur gör man då?

Bara några tankar som flög genom mitt huvud idag apropå bloggtystnad...

Motsatser

Och så går en dag till, och jag är en dag närmare helgen.
Dags att mötas av något muntrare på den här bloggen! Men ni vet ju vad som gäller på den här bloggen, allt är inte sockersött och feel good.

Till min stora förvåning kom jag hem med två keramikkrukor med rosor på för ett tag sedan. Man skulle kunna tro att de var lite för gulliga för mig, men tydligen inte! Men kanske lite vit färg runt kanterna? Och så tror jag att de ska bli ljusstakar istället för krukor. Japp, det finns inget som inte kan pysslas till lite ytterligare.

Och vad är det för något trevligt som roskrukorna står på? Jo, en tallrikshylla-to-be! Herr Fräken har plockat fram snickeritalangerna och varit flitig i helgen, och nu är det dags att måla det andra varvet med vit färg.

Oj, viilka blåtonade bilder det blev! Ja, så går det när man fotar på eftermiddagen i tron att det är riktigt ljust ute fortfarande...

Jag är en skugga av den person som jag brukade vara

Jag har hört talas om att det finns personer som hoppar upp ur sängen på morgonen, ser fram emot att gå till jobbet för att mötas av utmanande och intressanta arbetsuppgifter, trevliga kollegor och chefer som är uppskattande, rättvisa och skapar vi-känsla.


Vad är det för jobb som man har då?

Eller ni kanske inte hoppar ur sängen av glädje eller just älskar varje detalj i ert arbete, men ni känner åtminstone inte en stor klump i magen varje morgon, räknar timmarna tills ni får gå hem eller undrar hur ni ska stå ut till semestern.

Hur känns det? Att faktiskt trivas på sitt jobb?!

Näpp, jag har ännu inte fått besked om det nya jobb som jag har sökt...

Den sprayartid nu kommer

Förra helgen kände jag att om det var någonting jag verkligen behövde, så var det fler vaser/krukor! Det gapade så tomt på krukhyllan, jooodå.
Sicken tur då att jag hittade dessa skönheter på en loppis i närheten. Till en tant på runt 70 bast fick jag punga ut med 50 kr för dessa tre urnor i mässing (det glipar fram lite guldfärg under den gråa färgen).

Jag är lite sugen på att lägga dessa på den numera långa listan över saker som ska sprayas i annan färg. Om det blir sommar någon gång alltså. Jag har hur mycket som helst som jag vill spraya NU.

.

De försvunna helgdagarna

Nu har jag letat och letat i kalendern, men jag har inte hittat några helgdagar dedikerade till städande och rensande. Det skulle verkligen behövas Rivautallt-afton, Sortera-dagen och Annan dag släng. Jag hinner ju aldrig bli klar med mitt rensande annars!

Detta arkivskåp är en av de saker som ska flytta vidare i möbelkarusellen. Herr Fräken har lovat att ta väl hand om det. Jag har aldrig riktigt kommit överens med det, mycket på grund av att det är lite väl otympligt. Har man väl ställt det någonstans är det omöjligt att flytta på.
Dock, vill man piffa till lådor eller dörrar så kan jag tipsa om etiketthållarna i metall som kommer från Granit, 2st för 9 kr. De är egentligen till Granits egna kartonglådor men de går utmärkt att hamra fast även i trä. För det är ju den sista detaljen som gör det!

Arkivskåpet var från början ekfärgat, men missfärgat. Sedan har jag målat det först vitt, och när jag tröttnade på det, blev det nästan svart - färgen heter Anis och, beroende på ljus antingen se brunsvart ut eller gråsvart.

Ser ni det där ljusa som strömmar in till höger i bild?
Det är solljus!! Den chocken, den chocken!

Tillökning!

Ja, här går jag i väntans tider. På möbler alltså! (vad trodde ni?)

Eftersom pappa Fräken ska flytta, så rensar han friskt bland möbler och grejer. Tack och lov behåller han hellre folierade bokhyllor än gamla allmogeskåp. För det innebär att sagda allmogeskåp flyttar hem till mig.
Nu har skåpet utökats med en gammal kökssoffa samt mina föräldrars bröllopsservis i 48 delar. Och detta är den första rensardagen...

Alltså måste en del saker och möbler flytta från mig med för att nya saker ska få plats. Så det är ingen vits att piffa och göra om här innan möbelkarusellen har avslutats.
Så vad gör man när man inte kan inredningspyssla?? Vet ni?

Så vad tror ni om att antingen ställa kökssoffan  under hyllan (och då vända bordet) eller till vänster, framför köksfönstret?

Och så har jag en liten praoelev här. Han har det så stressigt att han inte orkar posera för kameran.

Det var den veckan det

Ja, jisses, vilken vecka det här har varit då!

En snabb sammanfattning:

Tyger från Stoff och Stil anländer till slut
Jag får inte åka på konferens
Lyckas ta mig upp före skam själv
Åker på studiebesök och hamnar på startsidan på Aftonbladet
Vintern kommer tillbaka
Jag får åka på konferens
Blir instängd i syrefattig lokal med idrottare från Armenien
Hamnar på partaj en onsdagskväll
Funderar på att starta paketeringsföretag
Träffar nakna kollegor i hissen
Håller föredrag för 60 personer och alla gillar det
Jag får inte åka på konferens
Råkar ut för både signalfel och kontaktledningsfel under samma resa
Och det verkar som att jag blivit förkyld också

Nu får det allt bli en tupplur - väck mig när våren är här är ni bussiga!

Det härliga inköpet från Stockholm!
Jag har tänkt köpa en sådan här skål sedan i somras,
till slut slog jag till.

Mera kuddar åt folket!

Efter jul så fann jag mig ägandes tre täcken, tack vare entusiastiska tomtenissar. Då jag inte är den frusna typen, så kändes tre täcken lite mycket på en gång. Men man kan ju aldrig ha för många kuddar å andra sidan! Så jag har sytt en lång pöl-kudde som jag rullat in ett av täckena i. Det blir en jättefluffig kudde!

Jag är för övrigt allergisk mot kuddar som ligger platt på sängen, eller än värre, är lagda i en hög på diagonalen. Näpp, här ställs kuddarna upp!

Nu är det dags för ytterligare en resa. Denna gång norrut. Varför då kanske ni undrar? Ja, det undrar jag också. Inte vill jag ju se än mer snö! Och inte nog med det, jag måste stiga upp före skam själv.

Skrynkliga linnekuddar är det skönaste att sova på!

Olivträd och dess knepigheter

Låt säga att man har ett par tre olivträd, som tappat ett och annat blad under den ljusfattiga vintern (fast mycket färre förlorade blad denna vinter jämfört med förra, då samtliga träd var helt kala).

Är det dags att beskära dem nu? Och hur mycket? Ska man bara klippa av grenar som verkar torra eller även de som har blad kvar?
Kanske att de även ska planteras om?
Alla träd står vanligtvis i köksfönstren, som vetter mot söder/öster.

Betänk nu att jag bor i norra Sverige, så det här med att ställa dem utomhus kommer jag inte att kunna göra på minst 2 månader.

Den guldiga ramen är ett loppisfynd och såg tidigare ut såhär.

Olika falla entusiasmens lott

Fröken Fräken (glad i hågen) -Ska vi inte ta och åka till Ikea i helgen??
Herr Fräken - Öh, näe, men nu kom det plötsligt.. njae, nu i helgen går det nog inte.. jag måste tvätta håret!
Pappa Fräken - Men vi var ju där nyss?!
Bror Fräken - NÄE!!

Fröken Fräken (tungt suckandes) - Ja, jag måste väl köpa en ny platt-tv då! Ska vi åka och köpa den ikväll?
Herr Fräken [sitter redan i bilen]
Pappa Fräken [sitter redan i bilen]
Bror Fräken [sitter redan i bilen]


Ja, nu ska ju inte alla herrarna med och köpa tv ikväll, men de reagerar på samma sätt...

Själv tycker jag att det är mycket roligare med ljusstakar!

När en grålaserad hylla från Bolagret inte får plats

Jag skulle ju inte vara jag, om jag inte hann med en shoppingrunda när jag var i Stockholm!

Synd bara att det inte vimlade av saker som ville bli shoppade av mig. Eller, visst hittade jag grejer, men av någon anledning misstänker jag att man inte kan ta hyllplan eller fåtöljer med ombord som handbagage. Det känns dock väldigt konstigt att komma hem utan tyg!

En sak som dock köptes har jag spanat på sedan i somras, så det var hög tid att den fick komma till ett ordentligt hem nu. Dock har jag inte hunnit föreviga den ännu, så istället kommer jag med ett tips från Panduro! Väldigt vackra zinkkransar - jag kan inte bestämma mig om de ska hängas i fönstret eller på väggen bakom sängen?

Hoppas på det bästa

Jag har överlevt intervjun!
Fast idag känner jag mig helt utmattad, det var en ganska intensiv dag igår. Och när nu spänningen släpper är det som att all energi bara rinner av en... Nu finns det inget mer som jag kan göra, bara vänta och se. Hm.. eller är det nu som det blir verkligen jobbigt? Det där med att vänta är ju inget som jag passar för...

Det är ett himla jobb med att sköta om mina vitblommande klöverplantor - var det väppling som de kallades för?! I början trodde jag att de höll på att dö varenda kväll, jag pysslade oroligt om dem och förstod inte vad som var fel. Sedan fick jag veta att de alltid slokar när kvällen nalkas. Så nu är mina kvällar betydligt lugnare.. Är man en sådan som glömmer bort att vattna sina blommor, skulle jag dock vilja säga att denna blomma inte passar.

Men visst känns det som att titta ned i en blommande klöveräng om sommaren?