Hur tankarna går i Fröken Fräkens hjärna

Idag funderar jag på olika saker. Och jag vet att en del av er funderar på hur jag får mina olika pysselidéer. Vackra foton från olika fastighetsmäklare som tar det här med att sälja bostäder på allvar, är en inspirationskälla. Så då kan tankarna gå som följande..

Om jag ska ta och möblera om i sovrummet, och ställa sängen mot ena långväggen?
Men hur bäddar man då?

 Om man kan skaffa sådana här lampor och hänga i köksfönstret?
Men är det inte irriterande när man inte har något som skärmar av glödlampan?
Och det var ju himla snygg färg på stolen, har jag något att måla i den färgen?

 Eller denna svarta byrå, hur snygg är inte den? Var kan jag hitta en sådan? Och utrymmet för den...?

 Varför finns det inte kakelugnar i hus byggda på 50-talet? Vilken miss av byggherrarna!

 Hur kan jag få det så här mysigt på min balkong? Särskilt när det hällregnar hela tiden!!

Samtliga foton från Alvhem mäkleri och Stadshem.

Sedan finns det vissa saker som jag vet också. Att det är bara en arbetsdag kvar till fem dagars ledighet. Och att det därefter är fyra veckor kvar till semestern. Dessa två faktum är det som håller mig ovanför vattenytan just nu.

Och när hon lyfte blicken, hade häggen blommat ut.

Nämen!

Här har man så fullt upp med att vantrivas på jobbet, längta efter semestern, klaga på vädret och önska att man hade sovmorgon varenda dag, att man glömt bort att gå ut och njuta av våren som pågår precis nu!

Såhär ser det ut om jag tar in ett par syrenkvistar. Inte riktigt blommande famnar än.. men, när både häggen och syrenerna har blommat över i södra Sverige, så väntar hela härligheten här istället.

Äntligen en oval bricka! Härligt ljusblå dessutom.

En till gammal konserveringsburk, med charmig text.
En femma kostade den, helt lagomt!

Spana in syrenklasarna...

Fast. Nu började det visst att regna igen.

När man ser allt med lite andra ögon

O ja, jag har förstått att det är Mors dag idag.
För vissa av oss är det den dagen då vi verkligen påminns om att vi inte har någon mor att fira.

Detta skriver jag inte för att ge er dåligt samvete för att ni firar Mors dag.
Detta skriver jag för att ni ska förstå hur glada ni ska vara för att ni kan fira Mors dag.
Hur glada och tacksamma ni ska vara för att ni kan ringa er mamma och fråga om det där köttbullsreceptet som ni glömt bort. Att ni kan åka över och få en kram av när det känns deppigt. Att ni kan få höra långa historier om hur ni var som liten. Att ni har någon att åka till Ikea med.
Varenda dag.

Och om det är så att ni inte har den relation med er mamma som ni skulle vilja ha, kanske på grund av ett bråk eller olika uppfattningar, så sträck ut en hand. Det finns bara ett tillfälle då det är för sent att börja om...

Och nej, häggen blommar inte än här. Men träden har i alla fall börjat att få blad!

Fröken Fräken - nu även med pelargon!

När jag lyckas med gröna växter så handlar det mer om en kombination av lyckosamma omständigheter och vissa blommors okuvliga vilja till att leva, än att jag faktiskt vet vad jag håller på med.

Dock vet jag ju att en hel del trädgårdskunniga hänger här, så hur gör man när man till slut hittat en pelargonsort som inte doftar särskilt mycket (till slut! Jag tål inte doften från tex Mårbacka) och vill ha den hög och "ranglig" och utan blomning?
(tyvärr har jag redan glömt bort vad sorten heter, trots att den inköptes för ungefär en kvart sedan...)

Jo, jag vet, inte de vanligaste av frågor när det gäller pelargoner! Men jag har en vision!

Och jo, träbyttan är ett av dagens tre trevliga loppisfynd! Hällregn har ju aldrig hindrat mig från att cykla iväg på en loppisrunda förr...

Blommigt himmelsblå

Om köksväggen får en ny tallrikshylla, så måste ju kökssoffan få något nytt också. Det säger ju sig självt.
Dessutom matchade det gråa tyget på soffan färgen på himlen under hela maj månad lite väl mycket. Kan det vara en slump eller? Bäst att ta det säkra före det osäkra, och kökssoffan har nu en gladare klädsel.

Samtliga tyger är egentligen kökshanddukar, som jag har sytt ihop och sedan häftat fast på locket. Ett lagomt pyssel som tog ungefär en halvtimme. Den blommiga handduken och den med en röd rand kommer från Åhlens och den ljusblåa från Ikea.

Att sätta upp en tallrikshylla

Pappa Fräken var inkallad för att montera upp min tallrikshylla. Betongväggar och slagborr gör mig nämligen så nervös.
Efter mycket mätande (eller kanske inte så mycket), borrande och skruvande skulle alltså tallrikshyllan hängas upp.

Fr Fräken - Men alltså, den ser sned ut!
Pappa Fräken - Nähä, den kan inte vara sned, för vattenpasset visar att den är spikrakt uppsatt!
Fr Fräken - Hm, men den ser verkligen ut att hänga snett!
Pappa Fräken - Ja, men vattenpasset visar att den inte kan hänga rakare!
Fr Fräken - Där jag står så ser jag tydligt att den hänger snett, kom och kolla!!!

Pappa Fräken ger med sig och ställer sig en bit ifrån och tittar, och muttrar något ohörbart innan han klättrar upp på trappstegen igen och mäter en gång till. Och hoppsan, han hade kollat på fel ställe på vattenpasset, och det var verkligen snett. Som om man behövde ett vattenpass för att se det...

Så bakom denna förtjusande hylla finns nu fyra hål, istället för två.
Men hyllan i sig är helt perfekt! Och får mig att vilja byta ut mina mer snirkliga tallrikshyllor i vardagsrum och sovrum, men herr Fräken verkar visst inte vara pigg på att snickra två till...

Lite vitt och naturfärgat kanske?

...eller blått och vitt?

Det är inte gott om Tyrannosaurus Rex heller

Det är efter en sådan här dag som man dimper ned i soffan och kollar på Jurassic Park. För då inser man att man åtminstone inte jagas av velociraptorer.

Men dagens aktier har fortfarande en möjlighet att stiga!
Ikväll ska ÄNTLIGEN tallrikshyllan upp! Hur lång tid har inte det tagit?! Det är förvånande hur mycket förkylnngar, resor, fel beslag, avsaknad av rätt skruvar, spikar, lim, borrmaskiner och lister kan försena uppsättningen av en stackars tallrikshylla.

Och ni vet väl om att man kan spraya nästan allt? Plåtkrukor i beigeblått med sirligt blommönster på från Ica Maxi, till exempel!
Men, OM ni får träningsvärk och kramp i pekfingret från att spraya (vilket en del av er har frågat om) så sprayar ni för stora ytor och för länge. Man ska spraya snabbt och tunt, samt låta färgen torka ordentligt mellan varven.

Tyvärr verkar det vara något fel på Blogspot hos mig igen, så fort jag försöker kommentera hos er andra bloggare så får jag bara upp en tom ruta?!

Smak och smak

Tänk vilken tur att det finns folk som har jättekonstig smak.

Ta min bror till exempel. Som hade åtta koppar med fat ur Rörstrands serie Swedish Grace, men hellre ville byta ut dem mot lika många koppar från Ikea (!!!) Då är det ju självklart att man som syster ställer upp för honom i denna belägenhet, och köper Ikeamuggar och tar hand om Swedish Grace-gänget åt honom.

Men, jag är fortfarande helt perplex - hur kan man vilja byta ut dessa sköningar?

Nu ska jag måla balkongbordet en gång till i svart, fortsätta sy kuddar av gamla lakan, ta ner den där gardinen i sovrummet som inte blev som jag tänkt och kanske städa lite, om andan faller på.

Mina små älsklingar

Hur många dukar ska man tippa att man kan loppisfynda på en och en halv vecka?

Ganska många visade det sig. Typ sjutton stycken. Och tolv av dem var faktiskt mer tygservetter än dukar.
Men ändå! Jag är ganska imponerad av mig själv!

I högen syns handvirkat, rutigt och broderat. Den längst ned är både broderad, försedd med spets och hur stor som helst. Jag blir alldeles varm och salig inombords när jag ser vackra textilier, och vill bara sniffa på dem hela dagen lång. Är det så som ni andra känner när ni ser små barn? För det här med bebisar och små barn har jag aldrig förstått mig på nämligen...

Naturligtvis ska merparten av dukarna göras om till annat!

Uppdatering! Och idag fredag har jag fyndat tre monogram- och spetsprydda gamla lakan samt tio vita kökshanddukar i linne! FÖR TIO KRONOR!You´ve got to love those loppisar.

Det är inte sol, sommarvärme och pioner som blommar i hela Sverige

Läget i Stockholmsområdet:

 Läget i kustområdet i Norrbotten:


Bara så att ni i södra Sverige vet hur bra ni har det.

Och inte är jag bitter inte. Ni i södra Sverige har ju haft det såååå jobbigt med riktig vinter med minusgrader och snö, detta år igen, gudbevars.

Nä, jag är jättebitter!

Pyssel med förbundna ögon

Alla pyssel behöver inte vara så stora och märkvärdiga. Man kan ju inte renovera kök hela tiden.
Ibland kan man testa att göra om något som man inte alls trodde att man gillade.

Man skulle exempelvis kunna ta en hemmagjord tavla från tiden då det var hett med mosaikpyssel, ta bort krokar, tråd och måla eklisten runtom vit så att det blir ett grytunderlägg.

Fast då ska man ju också ha turen att hitta en där skaparen inte fick för sig att använda alla färger och former på mosaik som finns...

Något för den händige

Dagens mysterium:
Varför ligger alla hus som man skulle vilja bo i på platser där man inte vill bo?

Mitt bostadsspanade går vidare, men utan resultat. Hittills har jag inte hittat en enda bostadsrätt som jag skulle kunna tänka mig att flytta in i. Så istället har jag helt trillat dit på att spana in gamla orenoverade hus, oftast ute på landet. De kostar nästan ingenting, har fullt med charm, massor med potential, men ligger då tyvärr på helt fel platser...

Samtliga bilder från Hemnet.

Vad sägs om ett nätt litet hus på 369 kvadrat?

Rött hus och vita knutar! Och undras om man inte kan göra fynd i uthuset?

Underbart kök! Om man bortser från saknade kakelplattor..

Varför inte börja kränga möblerna från hemmen som är till salu?

Härliga proportioner! Och en björkallé!

Spegeldörrar... och bor man stort kan man kosta på sig murriga tapeter.

Dysterkvist

Nä, men ska vi säga att den här skithelgen är slut nu?
Fast. Då innebär det att jag måste gå till jobbet imorgon.
Djäkla skit.

Okej. Jag vet att egentligen borde jag vara glad och tacksam över denna helg.
Ingen i min närhet, inklusive mig själv, har dött eller blivit allvarligt sjuk. Jag har tak över huvudet, mat att äta och har pengar på banken. Det är mer än vad många andra har. Men det räcker liksom inte med att veta att man borde vara glad för att känna sig glad.

Och jag är ledsen över att jag inte har orkat hälsa på hos alla er som lämnar så fina kommentarer här.. men jag blir så glad över alla hälsningar!

Fröken Snopen

Nä, jag säger som Anja Pärson. På träning går det hur bra som helst, men när det blir dags för tävling så kör jag ur.

Jag fyndade mer under veckan som var, än nu när det var dags för storloppis. Det blev bara TRE saker! Två speglar och en tillbringare, summa 70 kr. Visserligen är jag väldigt nöjd med de tre sakerna, men ändå... det känns snöpligt! Den här storloppisen, som då är två gånger om året, var bättre för. Nu känns det som att det är mer besvär än vad det är roligt - trängseln där är nämligen obeskrivlig! Och hur mycket barnkläder kan det finnas som folk vill sälja?!

Nu hade man ju gärna velat lägga sig i soffan ett slag, men ibland bjuds man in till sådant som man inte har lust att gå på, men måste. Det är sådant som väntar i eftermiddag. Men söndagen, den är bara min!

Har ni sett hur vackert det blommar utomhus hos oss nu?
Jo, säkert....

Uppvärmning

Jag är fullt upptagen med att värma upp inför den stora loppisen på lördag.

Jag har nämligen hört av mina kollegor att det är väldigt viktigt att träna. Så viktigt att det praktiskt taget är det enda de kan tala om. Därför har jag  komponerat mitt eget fitnessprogram - jag kånkar otympliga grejer, går, går och går, lyfter och rotar igenom högar och bär tunga påsar. Mycket allsidigt!

Så då loppisfyndar man en bedårande mjölburk i rent övningssyfte.

Okejrå. Jag köpte en stor duk och en broderad gardin också. Här är det en ambitiös inställning - jag går ut hårt så här i början av min träning!



Men jag hade i alla fall tur med vädret idag

Det finns dagar då man kommer hem och riktigt sprudlar av energi. Så man drar fram alla oavslutade projekt, man fixar och donar, målar en vägg med ena handen och syr ett överkast med den andra.

Detta är inte en sådan dag.

Denna dag är är mer en komma-innanför-dörren-släppa-allt-och-lägga-sig-i-soffan-och-hoppas-att-man-fått-en-butler-för-någon-måste-allt-komma-och-ge-mig-en-iskall-cola-nu-dag.

Men vet ni vad som slog mig idag?
Jag har överlevt ännu en vinter!

Det doftar inte av hägg och syren precis

I natt blev det att sova på soffan.
Ja, det var inte så att jag körde ut mig själv ur sovrummet, utan det var målarfärgen som gjorde det. Trots idogt vädrande hela dagen så luktade det lite väl starkt där... Jag vill ha ett pysselrum NU.
Ska idag och kolla på en lägenhet som är till salu, även om den inte känns riktigt rätt. Det var dock så länge sedan jag var på någon visning att jag känner att jag måste uppdatera mig lite.

Men innan dess ska jag fortsätta att pyssla på både längden och tvären. Väcks man av fåglar som sjunger en "serenad" som påminner om en enveten väckarklocka före skam själv hinner man ju en hel del..

Jag ägnar mig även åt spraymålning! Korgfatet på bilden hade mörkbrun botten och sidor i grönt från början.
Bordet är ett favoritloppisfynd för 40 kr och krukan var gratis.

Det är inte dags för ättestupan än

Igår gjorde jag ett försök att se "Twilight". Trots att jag borde veta bättre.

Herreminje vad jag kände mig vuxen och ålderdomlig! Ja, bara det faktum att jag använder ett sådant ord som herreminje avslöjar ju mig direkt. Eller min vägran att använda talspråk när jag skriver (det heter inte "våran gård", "eran bil" eller "vårat barn", det heter vår gård, er bil eller vårt barn)

Men samtidigt som jag kände mig gammal när jag inte förstod mig på all tonårsdramatik där allt går i svart eller vitt, hormonerna löper amok och alla går och plutar med läpparna, så kändes det rätt skönt.

Man har faktiskt lite mer koll på livet och vem man är nu. När man är ung tror man att man vet allt, när man blir äldre vet man att det inte är så. Allt är inte så draaaamatiskt hela tiden, det är inte nu eller aldrig som gäller och det finns andra personer i världen utöver en själv.

Och det bästa av allt med att bli lite äldre.
Man känner sig inte ett dugg gammal inombords, egentligen.
Bara bättre.

Gissa om jag kände mig som åtta år igen, när jag på Coop såg en hel vägg fylld av produkter från Blåvitt! Någon form av jubileumssatsning. Det här är en snygg grafisk profil på ett varumärke, till skillnad från de varumärken som Coop tar fram nu. Jag vägrar köpa något med den hemska Coop Extra-loggan på..

Hej herr Fräken!

Hoppas att du har det skojigt i Stockholm den här helgen!
Hänga med grabbarna, fynda jeans i parti och minut, gå på konsert, bese diverse sevärdheter och provsmaka kulinariska läckerheter.

Det går ingen nöd på mig här hemma. Här blir det filmmaraton då filmerna som jag beställde äntligen har anlänt, jag ska gå på loppis, äta en massa kryddstark mat som du  ändå inte gillar, måla om dörren som du sagt att jag aldrig borde måla om, röja lite i källaren, få ordning på kuddkaoset, vara uppe halva nätterna och sy både ett och annat.

Så här är heeeelt lugnt, det finns inget att oroa sig för!

Helt bedårande kökshanddukar finns nu på Ikea! De kanske blir något annat i helgen också...

En sommaridyll

Nu har jag kommit på vad som skulle göra mig lite mindre irriterad.
Om jag omedelbart fick flytta in i den här drömmen!

Visst, huset behöver en del omtanke, färg på sina ställen (fast jag gillade flera av tapeterna) och bli av med ett par hiskeliga plastmattor. Men kan ni inte också se er själva äta jordgubbstårta ute i den här trädgården? Och de tidigare ägarna får gärna lämna kvar flertalet av möblerna.

Bilderna är klickbara så att ni kan se dem i större storlek!

Sedan ska jag ha långt, perfekt lockigt hår och gå omkring i långa fladdrande klänningar, barbent i orimligt dyra gummisövlar och hålla i stora fång med rosor - precis som i reportagen i Lantliv!

För er med stockholmsbudget så är ju huset jättebilligt! - läs mer här

En sten i skon

Just nu önskar jag att jag hade en sten i skon. För då skulle jag veta vad som störde mig, och lätt kunna göra mig av med det.

Istället kommer jag på mig med att känna mig irriterad, less och allmänt folkilsk, och jag vet inte varför eller vad som egentligen är fel.

Jag önskar att det hände något roligt, sådär att man skrattar tills man får kramp i magen. Varför skrattar man inte så minst varje dag? Eller något som är äventyrligt?  Sådär så att det pirrar hela vägen från tårna och uppåt? Eller något nytt och oväntat, men också positivt? Sådär att man känner sig alldeles vimmelkantig av entusiasm och hoppar upp och ned?

Några förslag?

Jo, såhär blev min kökssoffa med både ny färg och nytt grått linnetyg på locket. Och kan ni tänka er, tallrikshyllan är fortfarande inte helt klar eller uppsatt på väggen...!