Steg 1 var att inse att jag faktiskt gör det. Att bara helt enkelt konstatera att jag faktiskt får tankar som att:
- Oj, vad X tränar mycket, det måste jag också göra, varför gör jag inte det?
- Y är alltid så glad och lycklig, varför kan inte jag skärpa mig och vara likadan?
Steg 2 är att man enbart istället ska konstatera att ja, X tränar mycket. Och så låta tanken stanna där.
För bara utifrån vad X verkar göra, är det vad jag ska göra och mår bra av? Och vad vet man egentligen om en annan människa (hey, man känner ju knappt sig själv!), är X lyckligare av all träning?
Steg 3 är att inse att inget blir bättre av att jag bannar mig själv! Utskällningar och skuldbeläggande är inget som motiverar!
Steg 4 är nå den enkla lilla insikten att den enda man ska jämföra sig med är sig själv.
I´m working on that particular bit...
Håll bara utkik efter dig själv!
6 kommentarer:
Klokt skrivet fröken! Heja dig, och alla oss andra i vår strävan efter att sluta jämföra oss med varandra!
Kram
Men jag tror att du är bra på det. Jag lyssnar och lär, hmm försöker i alla fall :)
Kram
Anci
Ja det behöver man träna på lite till mans tror jag. Inte minst jag själv. Additionsstress är väl ett ord för det. Den egna prestationen jämfört med flera andras sammanlagda göranden.
Kram Annika
Mycket bra inlägg, att bara hålla utkik efter sig själv, det skall jag också hålla mig till..
tack och kram
Klok du är! Försöker verkligen att inte jämföra mig med andra och jag blir bättre med åren.
Kram
Så sant, så sant. Håll utkik efter dig själv, skriver du men jag kan inte låta bli att notera att det var en liten utkik på dig själv i flaskan.
Skicka en kommentar