
Ekplantorna växer på, och har fått flytta till en korg.Eller, the story behind the scenes.
Jag är en skrivande person. Jo tack, jag är ganska duktig på att hålla låda också, och har inga problem med att ställa mig inför publik och berätta på om vilket ämne som helst.
Men jag älskar att skriva. Det ger mig möjlighet att vrida och vända på orden, välja den formulering som passar mig bäst, hitta det rätt uttryck och min personliga stil. Det går en behaglig rysning genom kroppen när jag hittar precis den snits på texten som jag letat efter. Och ingen annan ser innan jag trycker på publiceringsknappen, så jag hinner ångra mig. Till skillnad från alla de gånger man, en smula impulsivt, kläckt ur sig mindre genomtänkta saker (jodå, det händer ofta!).
Inspirationen kommer från alla håll. Som när man hamnar på bussen bredvid en gymnasieyngling av popsnöremodell med tydliga behov av att bre ut sig. Tankarna lever sitt liv, och jag tänker på alla de saker som jag kan störa mig på hos män i alla de åldrar (och jag behöver verkligen inte fundera länge på att komma på det!).
Sedan kan man välja hur man vill skriva om detta. Jag väljer direkt bort det som jag kallar "Först gjorde jag så, och sedan gjorde jag si" D.v.s beskriva det såhär:
"Imorse när jag åkte buss så var bussen nästan helt fullsatt. Så jag satte mig bredvid en kille som satt väldigt brett i sär med benen. Så varje gång bussen svängde höll jag på att ramla av sätet. Så när jag steg av bussen var jag ganska irriterad. Men det gick över."
Istället är det roligare att hitta en knorr. Kanske använda upprepningar, rim, skriva om en sång, använda tidsangivelser, ge referenser till filmer eller sånger - bara som ett exempel. Jag kan välja att fokusera på att berätta om bara en liten del av min dag. Eller bara använda ett fåtal ord för att beskriva en stor händelse.
Skrivandet är fullt av möjligheter!