fredag 12 september 2008

On a different note


Sådant här brukar jag ju inte skriva så mycket om, men jag kände att det kunde vara dags ändå.

I dessa tider pratas det mycket om sorg och döden. 11 september, mordet på Anna Lindh, och på något vis alltid om dem som dog i tsunamin.

Min mamma dog bara någon vecka efter Anna Lindh. Det var ingen knivbeväpnad galning som smög på henne när hon handlade på NK, utan det var en fruktansvärd sjukdom. En sådan som många människor drabbas av, men som inte är ”mediaintressant”. Varför är det så mycket värre och viktigare om någon mördas eller dör i en tsunami?
Min mamma tynade bort, och plötsligt fanns hon inte mer. Ena stunden andas hon i en säng på sjukhuset och i nästa stund påstår någon att hon inte finns mer. Hur är det möjligt?
Det fanns så mycket mer som hon hade velat göra, uppleva och se. Och som jag hade velat göra, uppleva och se med henne. Och jag har så många frågor kvar som jag aldrig får ställa.
Hon är saknad, älskad och inte bortglömd.

Det sägs att tiden läker alla sår.
Vilket skitprat, säger jag.
Och september är ingen toppenmånad.

16 kommentarer:

In my house sa...

Nämen guuud vännen!!! vad sorgligt! usch,,, ens mamma! det är ju ens mardröm! Ooh, va sorgsen ja blev! Min kompis mamma dog i biloycka när vi gick i 8:an och nu för någon månad sen dog hennes pappa i samma dumma sjukdom som din mamma! Inte kul att vara föräldralös vid 25års ålder!!! Men jag tror väldigt starkt på ödet, att allt har en "mening" på nåt sätt som man aldrig kanske får veta el märka av.. Och jag vet att alla nära och kära finns runt omkring oss,, Det är jag SÄKER på... Jag läser mycket om sånt och älskar att kolla på James Van Praagh på Tv,n det gör mig glad och ger mig ännu mera hopp..
Min gamla kärlek och bästa killkompis tog livet av sig för 2 år sen, det är oxå sånt som bara inte ska kunna få hända i samhället,, jag blir tokig! Men man har dom med sig,...
- Jag blir oxå sån,,, att de är sån himla uppståndelse så fort de ä någon "känd el stortragedi" förstår väl de,, men alla andra!!!

- Hmmm, oj vad jag pratar, detta är ett ämne som berör mig, starkt! därför ja babblar =)
- Nää, här finns inte så mycket energi i mig idag, vaknade vid 5 med värsta mensvärken och inga ipren hemma! bara att gå upp och lägga sig i soffan! Ajaj,,, jag får alltid den på natten!!! jaja,,, tänker på dig! Många kramar j
(och ha en mysig helg)

pysselpralinen sa...

Idag blev det ett mail istället. =)
Jag hoppas att du får en bra helg.

S o F sa...

Känner igen dina funderingar om din mammas död jämfört med uppståndelsen när kända människor dör.

Vår yngste son har starkt uttryckt samma sak, flera gånger. Och det får mig att fundera...

Uttrycket "Tiden läker alla sår" - stämmer ju inte riktigt, det bara gör dem lite mindre ömma, år efter år, årtionde efter årtionde som passerar.

Varma hälsningar!

Lisas inredningsblogg sa...

Ja usch för sorgen som finns i ditt hjärta, den kan ingen ta dig ifrån men ingen kan heller ta ifrån dig de oerhört betydelsefulla minnena som du kommer att berätta för dina kommande nära och kära och som du kommer att se tillbaka på i alla år! Jag har inte mist någon så nära men det är 5 år sen B miste sin pappa och det är sorg i hjärtat varje gång vi pratar om han. Livet är svårt och ingen har sagt att det ska vara enkelt - men något som ni alltid har är era minnen av era hjältar! STOR KRAM

pysselpralinen sa...

Vad jag köpte för tyg på ikea? Ett tyg med några slingrande blommor på. ;-) Bra smak va?!!
Eller egentligen blev det två olika.
Jag hade faktiskt inte sett dem förut så jag blev glatt överraskad. Ikeas mönstrade tyger har de senaste åren inte riktigt varit min grej nämligen. Jag tål varken orange, mötkt gräsgrön och mörkblått och definitivt inte i kombination. Då blir jag blek om nosen (på riktigt, det passar mig inte alls!). Så det var kul med något som passade mig äntligen. För det är ju så billigt!

Och så blev det ett vitt, kraftigare som ska användas till ytterligare tryck, och kanske lite broderier. Jag riktigt längtar!

Jag var nöjd med Sex&the cityfilmen, den var vad jag hade förväntat mig. Men jag får väl tillägga att jag inte hade så höga förväntingar.=) Tyckte den var bra, that´s it. Inte min bästa, bästa nånsin! Och eftersom jag inte är något modefreak över huvudtaget håller jag helt med om att klädhysterin var lite väl.

Idag är det snuvvigt här. Hoppas att det inte leder till en plaskförkylning utan bara snabbt och lätt är borta imorrn!

MO sa...

Stackars dig...kan inte säga att jag förstår hur du känner, för det gör jag inte, kan inte tänka mig hur hemskt det måste vara....O nej, det är inte värre om man är kändis, eller man förolyckas på ett "spännande" (du vet vad jag menar..alltså inte genom sjukdom el dyl) sätt som uppmärksammas...Din mamma var ju såklart oerhört älskad av dig o de dina o jag kan tänka mig att det känns som ett hån att alla andra kan fortsätta sitt liv som inget hänt....
Hoppas du har ett gott liv ändå, många kramiga kramar från en som tänker på dig...

Vardagstugg sa...

va tråkigt..beklagar verkligen din stora förlust :(

Kram!

Annelie

Mari sa...

Vet precis hur det är, min pappa bara dog i sömnen, han hade varit och jobbat och skulle vila lite och vaknade aldrig mer, likså mina barns pappa, bara somnade in helt plötsligt. Inte läker tiden alla så men sorgen bleknar med åren och tur är väl det för annars hade alla gått omkring och varit ledsna jämt. Man undrar ibland med dem som mist ett barn och så hur de klarar sej men på något sätt går livet vidare........

Tur att man kan ha sina minnen med sej för dem kan ju ingen ta ifrån en.

Kram!!!

svartataket sa...

Tänker på dig!
trevlig helg!
KRAAM

Helen sa...

Vad jobbigt för dig! Självklart är allas liv och död lika viktig!!

Kommer ihåg den 11:e september attacken i USA väldigt väl. Satt hemma och ammade äldste sonen när jag såg på fyrans nyheter att ett plan kraschat och såg i direktsändning nästa plan krascha. Där satt jag med en son på tre månader och undrade lite vad jag fött honom till för värld.

Grodmamman sa...

Förstår vad du pratar om. Min pappa gick bort i samma hemska sjukdom för snart 4 år sedan. Känns som igår samtidigt som det känns jätte länge sedan. Min sorg har inte blivit mindre med åren, mycket för att jag haft mamma att ta hand om. Nu har hon hittat en ny man och det rör upp sorgen igen då jag hellre sett pappa vid hennes sida.
Att tiden läker alla sår är ett talesätt ingen verklighet. Möjligtvis att såren blir mindre. Här är oktober ingen toppenmånad.
Kram

Grodmamman sa...

Hej igen!
Känner precis som du när det gäller min mammas nye vän. Vi har fått tillbaka vår mamma! Och det känns jätte bra, samtidigt som det känns bittert och ibland jobbigt att nu kommer han att få vara med på allt som pappa inte får. Det gör att sorgen för mig känns än mer. Men men, vi pratar ofta om morfar och jag är glad över att han inte är bortglömd ens av mina barn som var 6 och 2 år när han gick bort.
Kram

Rebecka sa...

Oj jag blir alldeles rörd när jag läser ditt inlägg och alla kommentarer du har fått,jag kan inte säga att jag förstår hur du känner för det gör jag inte, tror inte man kan det fören man är i samma situation.
Jag tänker på dig!
Kramar Rebecka

Livet i byn sa...

Nä, spetember är ingen toppen månad när man ser det så. Jag har också förlorat en mycket älskad vän 11 septmber. Men självklart är det inte hur man förlorar någon som gör hur hemskt eller hur saknad någon är.

Fy, livet skulle vara oföränderligt...

~Livet i byn

Jo sa...

Usch. Det var inte roligt att läsa att du har en så stor sorg! Stackars dig. Att förlora sin mamma eller pappa, måste vara en av de svåraste saker som finns i livet. De har ju alltid funnits där för en, så att de ska försvinna känns väldigt overkligt (även om man vet att det är oundvikligt).
Jag känner med dig och hoppas att du får en bra helg och att den närmaste veckan inte blir alltför tung!
Stor kram!

Malla sa...

Vilka fina ord du skrev om din mamma. Beklagar sorgen och hoppas att du har många fina minnen av henne.
Många kramar