fredag 8 augusti 2014

The Diskbråck Story

Det här kan man läsa om diskbråck på 1177.se:

Oftast blir (diskbråcks) besvären bättre inom några veckor och går så småningom över helt av sig själva. När man har värk ska man undvika sängläge och i stället hålla sig i rörelse. Det är bra att gå tillbaka till arbete och vardagliga sysslor så fort som möjligt (...)

Okej. Skulle jag kunna få det diskbråcket?

Förmodligen har något pyrt i min rygg sedan i vintras, och kommit upp till ytan då jag tex suttit länge och rest mig upp. Den 17 juni blev läget dock akut och jag blev uppmanad att ringa efter ambulans omedelbart när jag var i kontakt med sjukvårdsrådgivningen.

Jag blev omhändertagen av fantastisk personal när jag kom in, ensam och ganska rädd. Ortoped dök upp direkt, jag blev undersökt och jag blev uppkörd till magnetröntgen. Det konstaterades att det var just diskbråck och inget annat (cancer, cancer, cancer malde hjärnan) och efter en dag var jag hemma igen. Just då hög på lättnad, men sedan.. djäääääklarns vad jag har haft ont.

Jag kunde under två veckor enbart ligga på mage med benen utsträckta eller vara uppe och gå mycket försiktigt (midsommarmiddagen intogs stående med maten på strykbrädan)
Jag har provat det mesta i smärtstillande, men det blev bättre först när jag fick ett nervpreparat, som jag fortfarande äter.
Jag har gått och gått och gått och gått (enda som hjälpte när smärtan strålar ut i benet som om någon huggit en kniv i benet).
Jag har knappt kunnat sova mer än någon timme i taget i en månad.
Jag har inte kunnat sitta ned förrän de senaste två veckorna.
Jag har åkt in till akuten en gång till, och blivit ökänd på min vårdcentral.
Jag har blivit lite väl mycket för att känna efter lite väl mycket i kroppen (oj, det stack till i sidan, har jag fått ett nytt diskbråck?)
Och oj, vad jag har övat mig i att räkna varje litet framsteg, att inte bara tänka jag har ont, jag har ont och försöka tänka att detta är inte för evigt, och jag kommer inte vara så här för all framtid, jag blir bra igen!

Samtidigt som en helt fantastisk sommar pilar förbi, och typ alla andra är ute och åker båt i skärgården, kollar på konsert i Stockholm (vår semesterresa fick ställas in), grillar vareviga kväll, åker vattenrutschkanor och lever loppan.

Alltså, diskbråck ÄR inte det värsta man kan få, det är jag verkligen medveten om. Men det är inte alltid så lätt att komma ihåg det när man ligger med en värmedyna på låret när det är +29 grader utomhus och man inte kan göra någonting alls.

Men nu är jag på väg mot mitt vanliga jag.
Och den här hösten är det minsann jag som ska oja mig för mina kollegor om hur måååånga semesterdagar jag har sparade, och nääääär ska jag hinna ta ut dem??



Och något jag verkligen upptäckt under den här tiden är vilka stjärnor man har på sin himmel i form av släkt och vänner som ställt upp på alla möjliga sätt. Lånat ut en altan, skjutsat till sjukgymnast, svarat på dumma frågor från en hypokondriker, handlat coca-cola, tröstat och muntrat upp.
TACK! Jag vet inte hur jag ska kunna återgälda det!

Tack även för alla snälla kommentarer som trillat in här på bloggen med önskan om snabbt tillfrisknande!

14 kommentarer:

Jo sa...

Nä, men du, vilken jäkla sikt, rent ut sagt!! Hoppas verkligen att du kryar på dig snart, det där verkar ju milt sagt jättejobb!
Hade du bott närmre rucklet hade du varit hjärtligt välkommen till vårt stök och fått placera dig på altanen.
Stor krya-kram!

Smultron på ett strå sa...

Men, vilket elände! Så skönt att du börjar räta upp dej så att säga... inget man önskar nån att drabbas av! Önskar dej snabb och varaktig bättring! //kram maria

Anonym sa...

Vojne vojne så ont du har haft. Hoppas nu att allt det onda sticker iväg dit pepparn växer.

*blåser bort det onda*

ninni

Tiger sa...

Skönt att du är på bättringsvägen! Hoppas att du snart är helt återställd och kan njuta av sensommaren och hösten. Vet att du inte gillar vintern, men då kanske du kan ta ut dina semesterdagar och åka till något varmt ställe...

Fortsätt krya på dig vännen!
Kram
Elisabet

Anci sa...

Det där lät inget bra ! Usch, så jobbigt att ha det så denna sommar !
Men jag önskar dig en skön, mysig och sprudlande höst i stället ! Och en kreativ sådan så att vi får se dina idéer ta form.

Krya på dig-kramar
Anci

Hannis sa...

Fy för fabian säger jag!
Smärta i kroppen är inte att leka med.
Glad att du är på väg tillbaka!

Anonym sa...

Välkommen tillbaka!
KRAM!
<3

Nenne sa...

Skönt att det verkar bli bättre!
Hoppas på mer framsteg och mindre smärta nu!

Krya på dig!

Det Vita Drömhuset sa...

Inte kul alls att höra om hur du mår, du är värd att få bli frisk NU!!!

Krya kramar i massor!

Halmhatt och mamelucker sa...

Häck väck diskbråck och hoppas Du kryar på Dig nu! Låter hemskt
och långdraget!
Kram Annika

Cicci H sa...

Välkommen tillbaka!!! Hoppas verkligen att dt onda stannar borta nu. Tja, varje ålder har väl sin tjusning. Klart jag gillar 80talet för då var jag lite mer obekymrad (ej samma som bekymmersfri) :-)Med familj och hus lite annat att tänka på mellan pysslen, haha!

Tekla sa...

Uj, vilken tur att det löste sig! Kan ju meddela att du är saknad!

Kram/ Eva

Monkan sa...

Men hjälp, det låter ju helt enkelt förskräckande fruktansvärt! Stackars verkligen stackars Fröken Fräken som fått stå ut med detta! Hoppas verkligen det är över nu och att den elaka grejen håller sig borta!!! Och efter din beskrivning så vet jag nu att om jag hör att nån i min närhet råkar ut för detta så måste jag verkligen hjälpa den personen.

Självklart måste Fröken få reklamera sommaren och skriva in fem (allra minst) extra veckor med het sommarvärme i kalendern, som liksom får löpa parallellt medans alla vi andra glider i höstigare väder.

Lena sa...

Oj va jag har saknat dina kreativa inlägg. Diskbråck är verkligen inte att leka med. Fy fy säger jag av egen erfarenhet. Tur att det finns hjälpsamma människor och skööönt att det verkar gå åt rätt håll.