fredag 22 februari 2008

En bekännelse



Jag tror att jag kan köpa hur många krukor som helst (det finns ju fortfarande kvar plats i källarförrådena). Extra glad blir jag när jag rotar runt på Återvinningen eller loppisar och hittar krukor från Uppsala Ekeby eller andra äldre krukor där man ser att de har handglaserats. Det är så mycket trevligare med lite personliga karaktärsdrag än perfektionism. Dessa krukor har fyndats gratis eller för en tia. Jag gillar den rutiga mest.

Det enda som är trist med 50-tals krukor är att de oftast bara finns i ganska små storlekar - eller är det jag som har för stora blommor?

Någon gång ska jag köpa mig en kruka från Sturehof. En sådan här, fast vit!



Jag har förresten ÄNTLIGEN fått hem min spegeldörr och min spalje/installation. Foton kommer efter helgen då de har skrubbats rena/målats svarta.

5 kommentarer:

MO sa...

Fina krukor, till kanonpris...gillar oxå stora krukor, men kanske mest för att mina fönster är så stora så det ser lite fjuttigt ut annars, hoppas du har blivit lite ompysslad ikväll, kram

Livet i byn sa...

Det är lite spännande med gamla saker, de har en viss charm. Vissa saker blir ju kära ägodelar om man absolut inte kan tänka sig lämna ifrån sig. Jag har en saftservis från min mormors mor som jag är så rädd om...

~Livet i byn

Linda P sa...

Hallooooo! Hoppas helgen är bra! Jag försöker alltid göra mig av med mitt överflöd gnm attt ge bort till andra :) Men det slutar alltid med att jag fyller p åi andra änden... Suck....

Fröken Fräken sa...

Mo: jag tycker också att små krukor försvinner i mina fönster, så jag får hitta andra platser till sådana här.

Ja, det är svårt att göra sig av med saker, jag försöker dock rensa!!

Jo sa...

Fina krukor! Jag förstår din fäbless för 50- och 60-talskrukor, jag är likadan själv. Det har dock fallit på just storleken.. Kan det vara så att de större krukorna har gått sönder?