söndag 17 oktober 2010

Ovännen på axeln

Vet ni vad.

Det är väldigt lätt att drabbas av avundsjukans svarta djävul. Hur mycket man än skulle vilja vara storsint, öppen, glädjas åt andra och se på världen ur ett alltigenom gott perspektiv så kommer dagar då man bara ser vad andra har, och det man själv inte har.

Då man önskar att man inte heller behövde bekymra sig om pengar tack vare rika föräldrar eller rik make, och därför inte är tvungen att jobba själv. Man skulle kunna ta hur mycket tid som helst till att upptäcka sig själv, utveckla egna projekt, ägna sig åt inredning och skapande helt utan att bekymra sig om hur man skulle kunna livnära sig på det. Många gånger får man höra att man ska följa sitt hjärta, gå på magkänslan och göra det man brinner för. Men tyvärr är det inga argument som fungerar som betalning för mat och hyra. Så är det, helt krasst.

När man tittar runt på andra bloggare så är det lätt att den där djävulen sätter sig på ens axel. Den viskar i mitt öra om allt jag inte kan, eller har möjligheterna till. Det är inte det att jag blir sur på dem, jag blir sur på mig själv. Gränsen mellan att inspireras och att bli avundsjuk är hårfin...

Underbara miljöer från http://www.beckers.se/ som jag inspireras av just nu. Och är inte alls avis på, nejdå...





32 kommentarer:

Vita Villan sa...

Visst är det lätt att bli avundsjuk och att tro att gräset är grönare på andra sida.
När den känslan drabbar mig ;) brukar jag tänka att jag inte vet hela historien bakom dessa människor. Vem vet vad som döljer sig bakom den fina ytan....?
Det kanske är rätt bra att vara jag iallafall !

Grodmamman sa...

Känner igen din känsla! Ibland önskar jag också att jag kunde vara hemma på dagarna och bara göra saker jag vill och som får mig att må bra, men så är det ju det där med pengar...
Håller med "Vita Villan" också, man vet ju inte historien bakom heller och kanske är deras liv inte så kul alla gånger heller!:)
Kram

milla sa...

Tokstolla där... tänk vad många som säkert tänker likadant om dig och din blogg!!! En kreativ stark kvinna som arbetar och försörjer sig själv, vågar säga det hon vill, har öga för det fina, en lust till att fixa och dona, som skriver fantastiskt bra och har ett väldigt fint hem!!! (detta är ju bara det lilla jag tycker mig se genom bloggen, du besitter ju mer än så dessutom)
Det är lätt att se det där gräset på andra sidan... men inte alltid hur det ser ut om man gräver lite... då har de flesta av oss vår egen mark att tampas med...

Tack för dina ärliga härliga inlägg som alltid!!! Det är en fröjd när jag ser att du gjort ett inlägg, jag menar det verkligen!!

KRAM från en annan tokstolla med andra spöken:)

Vårt liv i norr sa...

Förstår precis hur du tänker...

/helena

emblas-kanel sa...

Du skriver så utrolig bra! Jeg liker bloggen din kjempegodt, og er så glad jeg fant den.
Ja, vi har vel alle hatt denne uvennen på skulderen i blant.
Klem fra Eva

hilma sa...

Visst är jag avundsjuk många gånger men det är långt ifrån att vara missunnsam.

Lantliv i Norregård sa...

Hej!!
Känner igen mig, skulle så gärna vilja gå hemma och pyssla dagarna i ända och ha en liten butik...Skulle inte gör något om inga kunder inte hittar ut här i skogen för pengar det har jag ju...(inte)
Det betalar inga räkningar, men drömma kan man ju;o)

kram malin

Emmy sa...

I KNOW!

Ibland undrar jag hur folk har råd att köpa dyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyra kläder VARJE vecka, sen också DYYYYYYYYYRA inredningssaker hela tiden. SJälv får man unna sig något lite dyrare mer sällan och sy gardiner av gamla påslakan ;)

Men som sagt som andra skriver här så vet man inte historien bakom...

Jag brukar tänka i de situationerna: KAnske har människan handlat allt detta på kredit? Och är skuldsatt upp över öronen ala lyxfällan. Who knows?

Det hjälper iallafall alltid mig i avundsjukan. hihi

Systrarna Hjertén sa...

Så sant som det är sagt! Självutveckling och att göra det man brinner för, betalar i de allra flesta fall inga räkningar alls! Misstänker att om jag försökte följa min dröm så skulle jag så småningom vakna upp luspank och bitter!

Mvh
Frida

Sanna sa...

Ja jag och många fler känner nog igen sig i dina tankar. Talade faktiskt igår med en kompis om ämnet.

Vilka fina inspirationsbilder du visar.
Ha en skön söndag!
/Sanna

My shabby chic house sa...

Den där känslan brottas jag med precis hela tiden.

Och känslan är inte ett dugg annorlunda nu mot när vi bodde i en liten lägenhet. Man tittar alltid på vad andra har och vill hela tiden ha mer. Hemskt egentligen.

Jag tvingar mig själv hela tiden att försöka stanna upp och njuta av det vi har, och får hela tiden slå bort tankar som "tänk bara när vi renoverar badrummet, vad skönt det ska bli...."

Och ja, tänk om man inte behövde jobba och bara kunde få ägna sig åt sina egna projekt och drömmar.....

Enda gången jag inte har dessa tankar är typ när man eller nån i familjen är sjuk då vill man bara att allt ska bli som vanligt igen.

Nej fy, jag önskar att man bara kunde koppla bort alla såna tankar och njuta av nuet mer.
Ett nytt nyårslöfte kanske? ;o)

Kramar!
Mia

Vit Poesi sa...

Hej
Äntligen någon som tar upp detta ämne, som jag grunnat på i flera år, men inte vågat skriva om. Tack Fröken!! Känner precis som dej.Det blir en sådan ytlig/kall känsla när man går in på bloggar, där bloggaren kan köpa precis vad de vill. Såklart finns det mycket man vill ha, men jag undrar om man skulle va lycklig om man fick allt. Jag tror aldrig jag skulle känna mig riktigt nöjd.
Gillar din inspirationsbild!
Kram Malin

Anonym sa...

Hej! Förstår precis vad du menar. Har många ggr tänkt börja blogga själv men vem skulle vilja läsa om mitt tråkiga liv och se mitt simpla hem?;)De negativa tankar du har är tyvärr alltför vanliga. Vill bara säga att du är så duktig, kreativ och inspirerar många, många! Ta åt dig och väx! Min kloka mormor sade att avundsjuka är den värsta sjukan. Ju äldre jag blir desto mer ser jag hur rätt hon hade. Kram Hanna

Kristin sa...

Hej du! Visst är det lätt att fastna i fällan att alla andra kan, utom man själv. Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på, men jag kan i alla fall säga att man ska prova det man drömmer om, annars grämer man sig över det. sedan kanske man inte kan leva på det, men då har man i alla fall provat sin dröm. Som det här med att skriva reportage, det är skitkul tycker jag (på ren svenska) och det är ännu roligare nu när det har lossnat och redaktionerna faktiskt köper det vi gör. MEN: allt detta gör jag utöver mitt vanliga heltidsjobb. Det skulle inte funka att leva på, inkomsterna blir ryckiga och kommer inte upp till den nivå som jag tjänar på mitt vanliga jobb. Ändå är jag så glad att jag vågade prova och nu slipper gå och tänka på varför alla andra kan men inte jag... ;-)

Jag tror ändå på att man skapar sitt liv själv. Ärvda pengar skulle då inte jag vilja ha i bagaget, hellre då att jag lyckas av min egen drivkraft. Och inget blir bättre av att man går och tycker alla andra har det bättre, för det har de inte. Alla har olika förutsättningar och alla kan göra något bra av det.

Lev din dröm och dröm ditt liv, en klyscha som både håller än och är sann!

kram Kristin

hemma på Hasselgatan sa...

Jag förstår dina tankar.
Jag försöker tänka på det som jag faktist HAR och KAN istället för tvärtom.
Tänk vilka kreativa gåvor du har!Det visar din fina blogg.
Agneta

Jill i Fyra Rum och Kök sa...

Vi är väl alla avundsjuka lite då och då. Men det måste väl finnas något sådant som sund avundsjuka? Lite så för att man ska veta vad man vill ha? Sen måste man väl bara lära sig att förstå sig själv, så att man verkligen vet vad det är man vill ha...

Annelie Johnsson sa...

Så sant, så sant. Kan känna igen mig mycket, för när man kikar runt visas det ständigt upp alla flashiga inredingsprylar man köpt på dyra gatan... Men, är man lyckligare? Tror inte det. Man kan bara ta med sig sina minnen och upplevelser när man lämnar in, så därför försöker jag fylla mitt liv med det istället. ( Även om jag också självklart vill ha en massa, så får man vara realist, och rätta munnen efter matsäcken)

Kram♥

Edith och Jag sa...

Så bra skrivet Fröken Fräken och så många kloka kommentarer! Känner också väl igen denna avundsjuka som får mig att vilja ha och göra sådant som jag inte kan ofta pga av pengar. Lite då och då blir man dock påmind om att det inte är prylar och pengar som är det viktigaste i livet och själv övar jag mig varje kväll i tacksamhetens ädla konst. Det är inte alls en dum idé att fundera lite på vad man har att vara tacksam för. Plötsligt inser man att det är hur mycket som helst och det skrämmer definitivt iväg avundsjukans svarta djävul.
Kram till dig och tack för din härliga blogg!
Maria

chokladblomma sa...

Förstår vad du menar...
... men som tur är har jg iaf ett udnerbart arbete som jag trivs med. Att lönen inte är den högsta, det är ju förstås lite surt. För visst vore det kul att kunna göra precis som man skulle vilja?!! Men kanske det inte är lika kul då? När man inte får kämpa?
Hmmmm....
Kram

Smultron på ett strå sa...

Jag vet, vi känner nog alla så lite nu och då... Men upp med hakan, ibland är det bara en fin fasad och det finns nog sorger och tvivel bakom den också. Sen är det nog inte lika roligt om man kan få precis allt man vill när man vill...//kram maria

Vintage House sa...

Hej
Ja den där avundsjukan den är hemsk, känner helt igen mig.
Varför kan man inte bara sitta ner och känna sig nöjd med det man har och hur bra man är....
Något man får jobba på.
Fint du skriver och mycket tänkvärt...
Hoppas ni har haft en härlig dag!
kram
sandra

Lillemor sa...

Jag tror att man känner som du lite till mans. Men efter ett tag så kommer man på hur bra man har det och så går det ett tag till.
Kram Lillemor

Nyanser av vitt sa...

Drömmer om att öppna en liten butik och jobba när jag vill för pengar är ju inget bekymmer och jag har ju anställda som tar hand om allt när jag pysslar eller är på inköpsresor....nej då.. imorgon är jag på plats igen :O)
Bra inlägg fröken

Vita Falkens Lantliv sa...

Du har så rätt så rätt fröken:) Vem drömmer inte om att kunna göra saker men pengarna aldrig räcker. Försöker trösta mig när alla köper dyra fina saker och reser jorden runt att, jag är lycklig och glad som tusan med mitt hem och min familj och det är det som är viktigast!

Kram Susanne

Mikaela sa...

Ja jag vet! denna känsla som ibland sköljer över en. Fast ibland kommer jag på mig själv med att inse att de flesta som bloggar faktiskt inte har så mycket mer än mig själv och oftast är dessa bloggar roligast att gå in på. Sedan finns ju dessa som verkligen har råd med allt men jag tycker nog ändå att när jag tänker till så är de ju inte så många men det är dem man fokuserar på tyvärr.
Men jag känner verkligen igen känslan av avund ibland på de som verkligen vågar och lyckas, och så jag som bara strosar vidare i min lilla vardag med alla drömmar men inget mod. Man vet vad man har men inte vad man får!
Hälsningar Mikaela

Limetwig sa...

Du är inte ensam att känna så, inte för att det hjälper dig men...
Ha det bäst! Åse

Hannis sa...

Ibland kan den "sunda" avundsjukan,och med det menar jag den som är utan missunnsamhet bli en bra drivkraft tror jag.
För mig känns det som att livet skulle bli jäkligt fattigt och tråkigt om jag inte hade kreativiteten att göra om gammalt till nytt.
Det är ju det jag tycker är kul=))
Om det nu gäller inredning alltså!

Sen skulle jag förstås tycka att det skulle vara rysligt skönt att slippa ställa väckarklockan varje dag men bara om jag fick göra precis det jag ville i stället.

I dag är det min surdag,Måndag!
Kanske märks på mina rader men hur som haver så önskar jag dig en bra vecka!

Maritta sa...

Alla bloggar vi av olika anledningar, och jag tror de flesta bara vill dela med sig av sitt liv och inspirera andra. Vissa har självklart mycket pengar, som jag förstod detta handlade lite om....men så är det väl alltid här i livet. Vissa har mer och vissa har mindre. Jag skulle självklart vilja ha jättemycket pengar och har inga skrupler heller vad gäller hur jag fått dem, om det var ett arv en vinst eller om jag helt enkelt bara fått dem...gud vad underbart det vore! Men vad gäller bloggarna så älskar jag just mixen av att läsa både bloggar som har det "exklusiva" och de som har det "enkla", sen får jag göra det till mitt eget.
Ha en riktigt härlig dag så bloggar vi vidare i vår egen värld!
Jag gillar iallafall din blogg och får väldigt mycket inspiration av dig=)

Fröken Grön sa...

Jag har den stora förmånen att till viss del passa in på din avundsjuk-på-beskrivning just nu, fast jag är bara rik på tid och harmoni, inte pengar. Sambon och jag beslutade oss just för att bojkotta "karusellen" med karriär, stress och dyrt boende i stan, sålde allt, betalade alla skulder och flyttade till vårt lilla fritidshus på "vischan". Här bor vi inte lika ståtligt, men har å andra sidan nästan inga kostnader. För oss är det LIVSKVALITET! - Jag skulle önska att alla får en sådan här stund i livet någon gång.
Kram på dig, fröken!
/Anna-Karin

Designe sa...

Förstår precis hur du menar! Jag kan dessutom vara jätteglad över nåt som jag själv är nöjd med och även får beröm för och ändå behövs det inte mycket för att man ska känna sig liten och okunnig osv. Det är lätt att tas ner på jorden igen. Önskar jag kunde hålla kvar glädjen över det jag är nöjd med gällande det jag gör istället för att låta mig påverkas av andra. Önskar man kunde tillåta sig att duga som man är lite oftare! Liite bättre har jag blivit på det i alla fall!:) Det är sååå snyggt med det grårutiga golvet, vill ha!
Kram :)

Madeleine Berglund sa...

Jaså kvarglömda sandaler på jobbet som ingen vill kännas vid. Varför kunde ingen glömma kvar en gammal sliten kökssoffa och inte vilja kännas vid den? Jag bara undrar... Det hade ju varit något, tänker jag sådär i förbifarten. ;)

Sigrid sa...

Min ovän sitter hånleende och flinandes vinkandes till din ovän. De verkar ha snackat ihop sig de små jävlarna.