lördag 19 september 2009
...
Kom, o, kom och håll mig kär
Ty min tid är så kort
Snart ska jag vissna bort
Nu står jag i blom
Kärlek kom, o, kom
Blommningstiden går så fort
Livet är så kort
Kommer höst
Finns för mig ej kärlekströst
Som en dröm svinner bort
Så är livet kort
Men i jordens famn
Där jag når min hamn
Ska jag ännu sakna den
Ljuva kärleken
~ Astrid Lindgren ~
Min mamma älskade sommaren precis lika mycket som jag, om inte mer. En höstdag i september togs hon från mig. Idag är det sex år sedan. Eller alldeles nyss. Jag hoppas att hon nu finns någonstans, i ett grönt gräs, omgiven av hav av liljekonvaljer och gula rosor, där himlen ständigt är blå med en lysande sol. Och där hon aldrig behöver ha täckjacka.
Jag saknar dig så, och jag längtar efter att få träffa dig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
37 kommentarer:
Åhh,Fröken!
En extra tanke och en kram i dag.
Klart att hon finns i ett hav av liljekonvaljer!
Jag tror de som går ifrån oss hamnar på sina perfekta ställen, så älskade din mamma sommaren så är det förmodligen alltid sommar för henne nu. Jag förlorade en närstående för drygt fem år sedan och ibland blir jag förundrad över att det faktiskt har gått fem år sedan. Jag kan minnas honom, hans särdrag och vissa fraser och hans skratt som att jag såg och hörde honom igår.
Det är förunderligt hur livet går vidare, det känns som väldigt nyss jag undrade hur det skulle kunna fortsätta. Att tanken slog mig att jag kanske aldrig kommer sluta vänta på att han kliver in genom dörren. Jag har slutat vänta men jag har inte slutat hoppas.
Det är synd att de som dör försvinner men jag tror helt säkert att de inte är borta från oss, jag tror det händer så mycket mer efter döden än vi kan tänka oss. Så min övertygelse är att din mamma har det bra där hon är nu, liksom min morbror.
Kram! /Sara
Å så fint du har skrivit. Hon är nog väldigt stolt över dig!
Ha en trevlig helg!
/Johanna
Så vill jag tro att det är...
(Min mamma älskade också sommaren)
Åhhh nu gråter jag.... vad fint du skrivit......
Visst finns dom som går ifrån oss på en bättre plats, det är jag övertygad om. Vår familj förlorade vår lillasyster för 14 år sedan, hon hade ett handikapp & var en väldigt speciell mittpunkt i våra liv. Tror ändå att dom finns med oss & följer oss.
En stor kram från mig till dig / Malin
Åh, så vackert du har skrivit till din mamma! Nu gråter jag också. Den sången är så fin! Klart att hon går där på ängen, ser vad hennes dotter tar sig för och ler!
Stor kram till dig idag från mig/ Amanda
Åhh så vackert, nu blir jag tårögd...ta hand om dig, kram Sofia
Jag är säker på att din mamma är på just den platsen och att hon därifrån tydligt ser allt du gör och allt du är!
Kram på dig
Ååå vet hur du känner i måndags var det 10 år sedan min mamma gick bort och man saknar mer och mer för varje år tycker jag. För det är nu man behöver sina föräldrar.
Ta hand om dig, kramar
Puu...Jag får en tår på min kind. Nyss förlorat en nära anhörig så jag vet vad saknad är.
Kram på dig
sara
Så fint, nu blev jag tårögd...
kram till dej
Känner precis likadant för min mormor, när hon gick bort blev jag lite som Mattis i ronjarövardotter, du vet när skallepär hade gått bort och Mattis säger:men han har ju funnits jämt!!
Min mormor älskade också sommaren och jag hoppas också att hon aldrig behöver ha täckjacka där hon är nu.
Kram kram Anna
Känner med dig idag. Vackert du skrivit om din mamma.
Har ju ett speciellt förhållande till tankbilar från Arla och igår såg jag en när vi var och köpte McDonald´s! Blir lika glad varje gång!:)
Har tänkt mycket på min pappa det senaste och jag är så ledsen för att han inte fick vara med på bröllop. Nu tror jag i och för sig att han var med oss ändå, men han hade gärna fått vara med kroppsligen.
Jag tror också att man kommer till ett bra ställe när man dör. Det är en tröst för mig i sorgen efter pappa. Och för knappt en månad sedan fick han sällskap av sin lillebror.
Tänker på dig idag!
Kramar
Stor KRAM vännen!
Mia
Så fint du skriver... tårarna kommer.
Sänder dig en STOR kram idag du goa fröken...
Sänder dig många kramar idag.
Kristina
Jag blev väldigt rörd över det du skrivit...Har själv förlorat min mamma för drygt ett år sen och känner igen mig. En varm kram till dej och vi kanske hörs igen..Brukar följa din fina blogg men aldrig blivit av att jag kommenterat förut !
Det är 4 år sedan min mamma vandrade vidare...Hon älskade gula rosor och liljekonvaljer, dagarna och åren går. Saknaden är och förblir stor. Förstår din känsla...
Annica
Fina fröken, vad vackert skrivet. Jag är säker på att det är precis så som du beskriver det och att det är där i den eviga sommaren som ni kommer att ses igen endera dagen. Men det dröjer förstås länge än och vad är bättre än alla fina minnen som aldrig, aldrig försvinner. Jag känner med dig idag. Många kramar
Jag vet hur det känns, min mamma togs ifrån mig för drygt två år sedan. Jag tror hon finns på ett bra ställe där det är såå skönt hela tiden, samtidigt hoppas jag att hon ser oss och går bredvid mig i livet, det känns så många gånger. Min övertygelse är i alla fall att hon har det bra men jag saknar henne varje dag.
Skickar en kram till dig idag
Anette
Hej!
Gud så vackert...
Jag är säker på att din mamma finns i ljuset, omgiven av doftande blommor och väntar på dig...
Jag förstår att du saknar henne oerhört...finns inget som kan ersätta en mamma.
Min mamma fick en kram ikväll för hon är världens bästa och jag tänkte jag skulle säga det till henne imorgon. Jag tänker ofta,- vad skulle jag göra utan henne...
Hon ställer alltid upp och är alltid glad och positiv, det är en gåva...!
Kram Mariette
Ja, tänk så vackert hon skriver Astrid Lindgren. Och precis som andra skriver här tror jag att hon är med dig från sin perfekta plats i himlen :)
Saknaden måste vara enorm och jag har själv inte upplevt det så nära. Men jag tycker att du är stark!
Kram Annika
Så vackert skrivet! Blir alldeles rörd...
En extra kram till dig idag!
Marie
Kan inte tänka mig hur det skulle vara att mista sin mamma...
Ledsen för din skull.
Stor kram
Ann-Christine
Vackert skrivet, förlorade min älskade mamma för snart sex år sedan, jag tror och hoppas att hon finns med i varje dag som går, i både vardag och fest, att hon ser vad min dotter och jag håller på med. Finns så mycket man nu skulle vilja fråga henne och saknaden är stor samt sorgen över att min dotter aldrig fick träffa sin härliga mormor.
Kram på dig, från södra Finland.
L*
Tårarna rinner...tycker det är stort av dig att dela med dig av din sorg och saknad.
Kram Agneta
En alldeles varm kram till dig. Anna
Fina ord.
Saknaden måste vara enorm!
En kram.
Till dig.
//Marie
Fint skrivet´förstår att du saknar henne.
kram Kristina
En stor och varm kram till dig. Blir så ledsen för din skull.
Åh vad fint skrivet! Det måste vara fruktansvärt när någon man håller av så mycket försvinner. Själv har jag bara varit med om en farfar och en morfar som gick bort. Men då var jag så himla liten. Inte nu på äldre da'r. Hon är säkert stolt över dig vart hon nu är!
Vilken vacker dikt att minnas en kär person vid. Det låter som en underbar plats, den du beskriver.
Gumman vad sorgligt! Men det finns en dikt som jag tycker är så underbar och tröstande:
Gråt ej vid min grav. Jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelblänk över havet.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Jag finns i höstens stilla regn.
Jag finns i vintergatans stjärnehär.
Och när du i tidig morgon
väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör.
Så gråt ej vid min grav
vi ska ses igen.
Kram Kikan
Vilken fin dikt du har hittat! Och tack för att du delar med dig av dina tankar om din mamma! Det är jätteledsamt att läsa om att hon har gått bort och samtidigt en spark i baken för oss som har våra mammor kvar att inte ta dem för givet. För det är iallafall vad jag gör. Hon har ju alltid funnits där, eller hur? Jag ska bli bättre på att uppskatta att hon finns kvar och ska ta upp luren nu för att ringa henne!
Stor kram till dig, och jag tror liksom du att det är sommar där din mamma är!
Kram!
Susanne
Ord blir fattiga, men jag sänder dig mina varmaste kramar och tankar (trots att jag läser detta lite sent).
Jag tror, som många andra att man kommer till sin favoritplats/tid när man dör, så farfar som dog för ganska precis ett år sen, han är nog ute i skogen och trampar runt nu, lagom till älgjakten.
Men, vad man än tror, så länge man finner tröst i det - så ska man gripa fatt i det.
Sköt om dig!
varma kramar från Oslo
Fint skrivet!
En varm tanke och kram till dig.
/Katarina
Skicka en kommentar