Be yourself. But not too much.*

Det sägs att man ska ge publiken vad den vill ha.
Men när jag tänker för mycket på vad publiken, och med det menar jag min tappra läsarskara här på bloggen, vill ha så är det inte säkert att det blir något som jag vill ha.

Jag kan inte skapa något bara för att ha något att visa på bloggen, men som jag sedan aldrig kommer att använda eller själv gilla. Med tiden har det blivit tydligare vad som är min grej och inte.
Det här med dekorerade påskägg är inget för mig. 
Eller föremål prydda med gamla bilder på barn som jag inte är släkt med.
Eller stolsdynor med volang.
Eller lägga till pluraländelsen -isar (bloggisar, sötisar, kramisar)

Och så får man tänka på att inte såra publiken med att inte alltid vara för uppriktig med sina åsikter heller.
Det är där jag brukar trilla dit... (fast jag gillar när ni har andra åsikter än vad jag har! Jag är inte ute efter att få hela världen att hålla med mig om allt)

Men ibland undrar jag hur många kuddar ni kan stå ut med att se?!
Denna kudde kan man i alla fall sy även om man säger att man inte kan sy. Enkelt tråcklande på framsidan med broderitråd. Själva kuddtyget är i linne, så det är lätt att följa trådarna och sy rakt. Ja, ganska så rakt ialla fall!

Allt som allt så är jag väldigt glad över att ni är så många som hänger här, trots allt. Eller tack vare allt.

*extrapoäng till den som kan säga från vilken tv-serie som citatet i rubriken kommer ifrån!