Hur svårt kan det vara?

Ända sedan jag fick flytta hem igen efter badrummets fuktskada har jag blivit nästan löjligt nyförälskad i mitt hem.

Meeen. Om jag fick önska mitt drömhem, så är det som följer:

• Funkishus framför sekelskifteshus. Och då menar jag riktig funkis, inte sådan funkis som man på 2000-talet beskriver nybyggda villor med sju meter i takhöjd med.
• Men kniper det går det bra med sekelskifteshus också. Jag är inte kinkig. Bara det är högt i tak.
• En  trea - fler rum behöver jag faktiskt inte. Den får däremot gärna vara på ganska många kvadrat.
• Inte öppen planlösning. Öppen planlösning = matos överallt.
• Fönster som man öppnar utåt och med hakar, och minst i vardagsrummet ska fönstren sitta i ett hörn av rummet, tre fönster på vardera sida om hörnet.
• Kakelugn eller öppen spis - jag är flexibel. Kanske helst en öppen spis när jag tänker närmare på det, så man kan se elden.
• Sten- eller marmorgolv i mörkgrått i hallen
• Riktigt trägolv eller fiskbensparkett i samtliga andra rum.
• Förråd är bra. Än bättre i plural.
• Inbyggda garderober. Inget fristående och inga skjutdörrar.
• Riktigt material, som trädörrar och inte några gabondörrar.
• Balkong
• Vita väggar. Det kan jag dock ordna med själv, så länge väggarna inte har strukturtapeter eller mönstrad väv sedan tidigare. Eller bårder!
• Egen tvättstuga!
• Tysta grannar som aldrig är hemma.
• Fast för säkerhets skull - välisolerad lägenhet!
• Tyst omgivning - inte i närheten av större väg, järnväg, sjukhus, brandstation, polisstation. Men ändå centralt. Cykelavstånd till alla loppisar och sådant viktigt.

Så jag säger bara - hur svårt kan det vara?



Tre fönster på rad. Vita väggar. Trädörr.

Okej, kanske lite stor öppen spis. Men tanken är god.



Trägolv. Trä i köksinredningen, inte spånplattor.