Jag har ju tidigare klargjort att om man inte har något snällt att säga, så kanske man inte behöver säga något alls. Men ibland är det väldigt svårt att inte säga något alls, då man avkrävs en åsikt.
Som ni vet har jag ju ett rätt stort inredningsintresse. (ä-hum)
Detta vet alla i min närhet om, och de bör således även känna till min stil rätt bra.
Många brukar också fråga om min åsikt i inredningsfrågor, men jag är inte alltid säker på att de vill höra vad jag egentligen tycker.
Så, vad säger man då när någon frågar ”Vad tycker du om min nya tapet/kök/soffa/gardin?”
Och det nya är snudd på det fulaste jag någonsin har sett, enligt min smak, men den som har köpt det verkar strålande nöjd (och det borde ju räcka, min åsikt borde vara helt överflödig)
Jag ser två alternativ. Antingen får man blåljuga, vilket ger mig en obehaglig känsla inombords, (plus att det borde vara uppenbart för den som frågar att man ljuger) och säga:
”Åh så fint!”
Eller, försöker man att undvika att ge ett svar som innehåller ett estetiskt ställningstagande genom att säga något i stil med:
”Ja, det har ju verkligen blivit en helt annan känsla här i rummet!” eller "Vad roligt med en ny soffa!"
Svar 2 bör ju vara mest gångbart, så länge man inte blir synad, genom att personen frågar vad man egentligen menar med det? (joho, det har faktiskt hänt!) Och då står man där med foten i en rävsax. Eller är det så att svar 1 är bäst, att folk gärna tror på en så länge man bekräftar deras åsikt?
Vad tycker ni?
Eller så är jag helt enkelt väldigt dålig på att avläsa andra människor.
8 kommentarer:
Alternativ 2 funkar. Vem ställer egentligen följdfrågor på något som: Vad kul med ny soffa.
Hmmm... känsligt! Jag kör samma taktik och säger inget om jag inte har något snällt att säga. Kan ju som du avkrävas på en åsikt och det vrider sig i magen. Jag brukar då åla ur mig ett svar i stil med att "det är mycket du!" eller "jag är ju inte som andra så... det skulle nog inte passa hemma hos mig" Vad gör man? Våndas? kräks? Är det inte kul att vi är olika? Annars skulle alla jaga samma underbara saker som jag på loppisar och affärer... DÅ skulle de vara hiskeligt dyra!
Jag gör nog alternativ två - ställer en motfråga, typ:
"Vad tycker du om min nya tapet?" "Ja, den är ny va? Har du satt upp den själv?"
NÅgon sådan variant blir det nog oftast, och så försöker jag ju hitta det där som är sant, att "vad trendigt du fått det" eller "så mycket ljusare det blev" eller "Den passar verkligen ihop med kuddarna".
Men det är inte så lätt, det är det inte.
Jag ställer själv ALDRIG frågan:
"Vad tycker du om..." eftersom jag inte vill utsätta andra för detta. :-)
Jag säger nog oftast ganska ärligt att det inte är min stil men att den passar ju bra här oss dig, typ. Om folk frågar får de väl räkna med att få ett svar. Jag hatar att ljuga, jag är urkass på det.
"Den passar din stil/dig perfekt", kanske. Positiv feedback, utan att ha sagt att man själv tycker den är snygg. Smaken är som baken och tur är väl det! Ju mer inredning jag "konsumerar", desto mer kan jag dessutom faktiskt uppskatta att inte alla väljer samma samma. Det är så mycket som är så fruktansvärt likriktat.
En mycket svår fråga det där. Jag är som du och försöker alltid säga sanningen. Samtidigt vill man inte såra.
Men oftast, allra oftast, finns det något positivt att säga. Att möblerna passar med övrig inredning eller färger eller ngn varit duktig som fixat själv osv.
Och det är inte att ljuga.
Jag brukar oftast säga ngt direkt innan jag får en direkt fråga om vad jag tycker.
Finns inget enkelt svar på din fråga mer än att dom som valt måste ha gillat och att ingen av oss äger sanningen om vad som är fint. VI bara tycker olika och det är väl det som är härligt
Hälsar
Lena
Tråkigt att folk måste ha bekräftelse på att dom gör "rätt". Att dom inte litar på sitt eget tycke och sen egen smak. Om man köper en ny soffa eller tapetserar om har man säkerligen funderat ett eller två varv om det känns rätt. Och sen slår man till. Och för den som gör förändringen är detta det bästa.
Varför inte stå för det? Varför söka erkännande hos andra?
Att haspla ur sig en sån fråga till en erkänt kunnig (du) utan att förbereda är respektlöst. Bättre att fråga om råd o tips innan man gör förändringen? Om det nu är så viktigt..
Personligen säger jag något mellanmjölksperfekt lagom och tillägger något positivt om färgvalet (om det inte är vitt).
Om personen som ställer till det för dig har barn så kan du snabbt ställa en fråga i det ämnet så är du safe!
Ha en bra dag!
Tack för tipsen alla! Jag kommer troligen få tillfälle att prova de olika taktikerna i verkligeterna. Själv skulle jag heller aldrig komma på att fråga vad någon tycker om jag inte uppriktigt var ute efter deras ärliga åsikter...
Skicka en kommentar