tisdag 24 februari 2015

När det är lättast att vara dum mot sig själv

Faktiskt är det så att mycket har blivit bättre sedan jag drabbades av diskbråck. Mitt i var det naturligtvis inget bra alls med det, det var bara ont hela tiden. Enda jag kunde tänka på, enda jag kunde känna.

Men nu så! Med risk för att låta klyschig så har jag fått perspektiv på livet. Vad som är viktigt.
Det här kommer jag dock inte alltid ihåg och vill skönmåla hur allt var innan diskbråcket. Typ att jag var morgonpigg, fick mycket mer gjort, oroade mig aldrig, fick aldrig knäppa tankar i huvudet och livet var mycket lättare på alla sätt och vis då. (yeah right)

När jag faktiskt vet att jag mår mycket bättre nu. Jag tränar tre gånger i veckan, jag har slutat att äta godis, chips och bakverk, och dricker inte heller läsk eller något med koffein. Jag har aldrig rökt, snusat eller druckit alkohol. Jag har blivit gladare eftersom jag tänker att jag vill vara gladare och se det positiva hellre än att gräva fram det negativa.

Men någonstans är det som att jag inte riktigt vill ge mig själv kred för detta, utan fortsätter att ursäkta mig (jag skulle ju kunna springa marathon/vara smalare/äta bara rötter och grönkål/vinna VM-guld i skidor).
Att jag inte är tillräckligt bra.
Att jag inte anstränger mig tillräckligt mycket.
Att jag måste vara hårdare mot mig själv (oklart varför)
När jag egentligen vet att jag ju borde vara snällare mot mig själv. För tänk om man hade en vän som gjorde såhär mot en, skulle man vilja vara vän med den personen?

Men jag försöker bli bättre på att vara snäll och inse att det också är en process där jag gör så gott jag kan. Hur tänker ni?


Ny affisch från Röhsska museet.
Ondheten borde bara stanna på en poster kan man tycka.

5 kommentarer:

Cicci H sa...

Som snart 48åring har jag insett att allt sitter i huvudet. Jag har också fått påpekat för mig att jag inte borde vara så hård mot mig själv... och jag lär mig. Har precis flyttat (skilsmässa, därav det sporadiska bloggandet) och har mig själv att lita till och är stolt och glad över hur mycket jag faktiskt kan själv. Samtidigt har jag en bunt vänner som jag kunnat luta mig mot och som jag är oerhört tacksam för. Jag mår också bra nu! Tänk vad livskriser kan göra. Vi, du, jag, alla människor, är värda klappar på axeln! :-)

Bellas Lantliv sa...

Ja, jag försöker vara snäll mot mig själv. Men ibland har man den där elaka rösten i huvudet som talar om hur odugliga man är och att man minsann borde klara av allt mycket bättre än vad man gör. Hoppas du är bättre i ryggen nu, det är ett jäkla skit med onda ryggar. Kram!

Det Vita Drömhuset sa...

Mmmmm svårt det där med att vara hård mot sig själv.
Själv e jag inte snäll alls mot mig själv.... :(
Men det blir väl bättre...


Kram Åse

Anonym sa...

Det snällaste jag gjort mot mig själv var att 2009 säga tack och hejdå till allt vad arbetsliv är. Stort steg som inte alla har förmånen att kunna göra. Har inte ångrat mig en sekund! Men sedan har väl även jag stunder då jag inte riktigt kommer ihåg det här med att vara snäll...
Kul att du hittat ett sätt som funkar och som gör att du mår bra!

Anci sa...

Bra skrivet !
Jag tycker ibland att jag är världens sämsta och ibland är jag ganska bra.
Vi ska nog fösöka att vara snällare mot varanda OCH mot oss själva.

Du är jättebra !!! :)

Kram
Anci