Du säger måste, jag säger glöm det

Det där med att vara vuxen. Knepiga grejer ibland. Jag försöker tänka på det som att jag nu har möjlighet att själva bestämma över mitt liv och vad jag vill göra, i så lång utsträckning som möjligt.
Alltså VILL, inte MÅSTE.
För det finns en hel del hitte-på-måsten som människor tycks tro är på-riktigt-måsten.

Det finns en mängd saker som man inte alls måste göra bara för att man är vuxen:
Man måste inte gifta sig.
Man måste inte dricka alkohol.
Man måste inte flytta ihop med någon även om man har ett förhållande.
Man måste inte skaffa barn.
Man måste inte göra veckomatsedel.
Man måste inte köpa ett hus och skuldsätta sig upp över öronen. Eller båt, två bilar, sommarstuga, husvagn och hoppmatta.
Man måste inte äta mat man inte tycker om.
Man måste inte jobba inom vården eller med barn för att man är kvinna.
Man måste inte flytta till Stockholm.
Man måste inte ta med sig paraplyet om det är lite molnigt.
Man måste inte ifrågasätta andra människors livsval, bara för att de är annorlunda mot normen.
Man måste inte göra som alla andra.

Däremot måste man lyssna på sig själv.
Det finns massor av olika sätt att leva sitt liv på som gör en lycklig!

Jag har inlett ett brun-flaske-samlande!